Jag lever fortfarande med tanken att det var jag som dödade dig, och det är inte lätt för mig att leva med det kan jag lova. Även om det snart gått 2.5 månader sen så förföljer den tanken mig varje dag. För det är precis vad jag gjorde, dödade dig. Jag bestämde att ditt liv skulle avslutas. Va fan. Även om jag vet så väl att det inte kunde ha haft någon annan utväg.
Känslan att aldrig mera få krama om dig, mysa med dig päls eller se dig gör det inte lätt för mig på dagarna.
På riktigt, jag har inte ens tagit bort din puff från mitt rum, hur patetiskt är det inte?
Här om veckan skulle jag och bror ut och fota, det gör vi alltid när det är vår. Vi tog kameran och gick ut, och vi hann komma ut i skogen och sen insgår vi efter typ 3 minuter hur deprimerande allt var utan dig som sprang runt våra fötter, alldeles tok lycklig löver att få vara ute. Sen började det ös regna, typ som på film. Försökte nån säga oss nåt där eller?
Jag är fortfarande ledsen utan dig, men det är inget som går att se på mig.
Mitt hjärta är av sten och jag har en mask över ansiktet varje dag. För det är så jag är. Jag funkar så, men innerst inne så går det att diskuttera på om hur bra allt verkligen är.
Usch så jag saknar dig!
Vila i frid, Myra. 17 Januari 2012 <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar