Jar of hearts

Ni fick ingen bildbomb igår, jag satt och uppdaterade ifåånen med det typ nya iOS 5 (är det va?) istället. Sen fixade jag lite på mitt rum, som jag verkligen borde städa men nu sitter jag hos F istället :) Och det här rummet borde jag också städa, meen jag orkar inte så jag får ta smällen med allergin :p
Hittade ju som sagt massa gamla bilder på hårddisken, och på tal om det så hittde jag även gamla mail mellan Piff och Puff, oss, som vi skrev nån gång när det blivit pannkaka mellan oss 2009. Jisses, det var känslor på hög nivå det.. Inget agg alls, bara, känsligt. Vet varken om du läser det här eller om du har dom mailen kvar, men det har jag fortfarande. Och jag tänker ofta på dig ska du veta. Att det inte kan bli som förr igen gör sjukligt ont att veta, men på samma gång så kansk det är dags att inse att vi nog har växt ifrån varandra/ ändrat oss så pass mycket så det är kört. Äh, det finns inte så mycket att säga om saken. Gjort är gjort och till skillnad från andra gånger så kan det inte bli som för igen. Surt, men sanningen svider som fan ibland.

Jag är fett taggad på krogen i helgen. Meen vi får se hur det blir med dom planerna, antagligen så slutar iaf lördagen med att jag sitter hemma med Myra.
För Busan är det inge bra med nu, hon kliar sig jätte mycket och dosen på 4tabl./dag hjälper inget alls. Men på samma gång så visste jag att det skulle hända nån gång så det känns rätt hopplöst måste jag säga. Fast det är bara att ta vara på varje dag nu och hoppas in i det sista att det ska bli bra, men jag vet att det inte kommer bli bra den här gången...

Stand a little taller. Walk a little bit prouder

Hämtade saker från V igår, bla. min hårddisk. Så nu har jag sittit här och kollat på massa gamla bilder och ett OMG kan nog samanfatta det. Sjukligt mycket minnen alltså.. Bra, dåliga, glada, ledsna, roliga, tråkiga, kaosartade, planerade, fyllebilder, ja allt ni kan tänka er. Det är hela mitt liv från jag var 17-21 år i bilder, galet mycket bilder och minnen alltså.. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga just nu.. Plus att jag hittade all gammal musik som jag lyssnade på förr som har legat på min förra Mp3 och min gamla mibil. galet vad bilder kan väcka minnen till liv.

Här kommer i alla fall några bilder från förr tills vidare. Vissa av dessa innehåller mera historia bakom sig än andra. och visst är vissa av bilderna jobbiga att se på, men det är en del av mig, en del av den jag är idag, dom har format mig till den jag är.

Bilderna och minnena får tala för sig själva faktiskt. Jag säger inget om dom.

<3

- Carro

But I miss you

Segaste helgen EVER! F är i Norge tills i morgon med killarna på road tripp. Mys för dom men mindre mys för mig men jag överlever! Typ i alla fall. Jag sover inge bra alls utan honom bredvid mig, det är illa. Men förhoppningsvis så får jag se honom i morgon men det beror på när dom tänkt komma hem med det visar sig :)

Sitter och funderar och filurar på Trollets julklapp, om jag hinner klart innan jul med den.. tveksamt..

Annars i dag så har jag bara städat mitt rum. Sen var bror och jag ute och gick med hunden i 8 km. Så nu är vi alla tre lite sega med värst hunden som har ont i tassarna, stackars liten.. :( Fast medicin fixar allt, eller? Nej, inte allt, men hon får det så hon inte har så himla ont hela tiden.

I morgon ska jag nog till stan med mamma och kolla kläder, letar efter den perfekta nyårsklänningen! Men vart hittar jag den? :s Ingen aning.. Sen visar det sig väl om jag ska träffa F eller inte, I really hope so! Jag är lite saknig.. :(

Fixa med håret ska jag göra med, så jag kan få det så här snyggt igen! :

Sjukt vad jag saknar det..

För övrigt så är bilden från våran studentskiva i somras. Och här har jag inte allt smink på mig, eller så. I miss that night... take me back? Inte du, utan den kvällen, utan dig. Det skulle vara perfekt!

- Carro

We know you had to leave this town...

...but we never know when and we never know how...

Mindre positiv brud är det som sitter och skriver nu.. Hatar att vänta, i alla fall på sånt här, och så är det ju klart att alla möjliga tankar flyger fram i huvudet, men det har ju en logisk förklaring och det är ingen av de sakerna som mitt huvud kastar ut framför mina ögon. Jag avskyr huvudspöken, dom förstör för mig. Tur att dom inte är där så himla ofta nu för tiden, men när dom väl kommer så är dom inte alltid så trevliga som förr. Varför kan dom bara inte komma med de logiska förklaringarna istället för dessa som man blir knäpp av?

Äh, bara hör av dig nu tycker jag.

Just nu känner jag mig galet bortglömd, men det är jag ju inte, eller jo, på ett sätt, men på ett sätt inte. Äh, ni fattar.

Oroligheten har gått över till ledsenhet som nu har gått över till aggressioner, allt gör mig arg just nu. Hur ska det här sluta? Borde nog sitta här ett bra tag till så jag hinner lugna ner mig lite.

Just nu känner jag för en utgång, en fet och urspårad, som det var förr i tiden. Som den gången på Bj med Y och killarna och all den champagnen och alla shottarna och sen mindes jag inget mera. Eller de gångerna på Kalas med A och diverse olika folk med helrör, för mycket tequlia, borttappade minnen tidigt på kvällen, prat på broar 4.30 på morgonen på sommaren, VIP osv. Minnena är många (även många vi inte minns eller vill minnas) Shit, vad jag kan sakna det ibland.

Senaste utgången som var i Sala med F och killarna var galet bra! Inget urspårande, alla minnena på plats, vi hade bara så galet kul! Gratisfyllor från random killar som det dansades med, härligt folk, allt var bara så galet bra den kvällen/natten. För en gångs skull så lyckades jag hitta den perfekta balansen i fyllan när allt bara är perfekt. Däremot så tok somnade jag i F:s knä på vägen hem sen i bilen, liiiite trött tjej skulle man kunna tro. Dagen efter kändes det i fötterna efter 2 timmars dansande, men kul hade vi!

Fick även en bakis-söndag med F. Galet vad jag älskar dom dagarna! Fast killarna var förbi med pizza och kebab och sen kollade vi film hela högen också på dagen. Sjukt vad livet kan vara perfekt ibland. Till skillnad från nu, eller ja, det är väl perfekt nu med men inte humöret..

Hatar att vara saknig, det suger verkligen... Och jag hatar att sova själv, det går inte längre, jag kan inte somna förrän jag är så trött så jag typ däckar när jag sover själv. Det är inte okej!

Och ja, vad händer i helgen då? Det har jag ingen aning om. Den andra ska väl supa hela helgen så han lär jag väl kanske inte få se förrän söndag, eller? Det visar sig.

Nu ska jag nog fortsätta med att.....göra ingenting tills jag ska sova. Eller tills någon hör av sig...(!!) Smått värdelös kväll? JA

- Carro

Minusgraderna ger oss en känsla av att våga hoppas lite.

Yes, så som överskriften säger är det.
Vintern och minusgraderna gör att ett svagt hopp börjar smyga sig fram. Ett hopp om att det ska vara bra hela vintern, men det är ett svagt hopp, men endå hopp som medför lite glädje dagligen.
Myra är ju kvalster allergiker, hushålls och förråds kvalster, vilket gör att hon i princip är allergisk mot sin mat, sina fällar damm osv. Diagnosen kallas Atopi och går inte att bota, bara lindra med olika hjälpmedel.
En gång i månaden får hon en spruta som innehåller de kvalsterna hon är allergisk mot, hon ska bli immun mot de är tanken. Hon har fått sprutorna sen i Februari, alltså i 9 månader.
Jag kan säga att sprutorna hjälper, till viss del, dom tar bort den värsta klådan, men hon kliar fortfarande variga sår på sig själv..
Det man kan hjälpa henne med, utöver sprutorna är:
Ge kortison
Tillsätta fettsyror, omega 3 osv i maten
Bada med allergi schampon

Problemet är ju att för det första så hjälper kortisonet, Medrol, otroligt bra mot klådan och även den troliga artrosen ((som ligger nära i släkten)) men problemet är att hon antagligen börjar få bukspottkörtelinflammation igen, och den här gången kan dom inte rädda nåt.
Fettsyror får jag inte ge henne alls, hon får endast äta sin mat, helst ska hon ju äta kokat viltkött men det funkar inte det heller..
Jag badar henne med allergi schampon och det lindrar lite.

Kvalsterna dör vid minusgrader så vintern brukar vara en bra tid, eller en bra tid för klådan. Men stelheten i tassarna blir värre samtidigt. Pannkaka är vad det är.
Men vi tar varje dag som den kommer och vi vågar inte hoppas alltför mycket. Snart har kg inget kortison kvar alls så då får tiden ta ut sin rätt helt enkelt. Visst det är jätte jobbigt, men nån stans måste man inse att det faktiskt inte går längre. Det finns inget nån kan göra nu.
Vi njuter av tiden vi har helt enkelt! :)



Myra <3

Ölbriller

Läskigt hur många det är som fortfarande läser den här bloggen, men det gillas!

Just nu sitter jag hemma hos F och typ, ja, fördriver tid tills han kommer hem igen efter gymmet. Seeegt, i alla fall lite smått, men han är ju snart hemma igen.

Ja, den senase tiden, vad har hänt? Typ nada känns det som. Shit, det lät deprimerande! Men det är så det är. Inget händer nu för tiden.

Min söta lilla hund och jag har varit på långpromenader, men idag sa artrosen i hennes framtassar ifån tråkigt nog, känns ju värdelöst att gå utan hunden.. Men hon får vila några dagar så kanske det blir bättre igen.

Igår så satt jag typ och flummade med min bror i 3 timmar över typ ingenting, men kul hade vi! Körde 90-tals musik och spårade lite. Sjukt längesen sist kan jag lova.

Annars så konstaterade jag och mamma igår att det var 3 veckor sen hela familjen satt och åt middag tillsammans, asså, det känns ju....stabilt? Alltid är det nån av oss som är borta, och oftast är det pappa som jobbar sent. Vi konstaterade även att det var lika lång tid sen vi satt vid köksbordet och åt middag och inte i soffan. Haha. Lite mysko är det ju allt :p

Det här med julklappar hörrni. Har ni några förslag till vad man kan köpa till föräldrar som redan har ALLT? Jag har lite smått idétorka nu.. Farsdag var ju tillrckligt svårt kan jag lova! Den här julen är det verkligen svåtrt att hitta på någonting bra. Vill ju i alla fall köpa nåt till dom. Och en sak till, vad sjutton önskar jag mig i julklapp?! Inte en aning nästan.. Som vanligt så önskar jag mig mera av det porslinet jag samlar på, ett gym kort och ja sen då? Pengar och pressentkort funkar ju alltid också. Men det är svårt det där, med julklappar.

Ja, snart är det jul, var är snön kan man fråga sig? Inte här i alla fall. Det är väl skönt på sitt sätt, men till julafton kan det gäna få komma snö och helst snöa lite mysigt på själva julafton med! Jag älskar julen och allt som har med den att göra. Jag älskar att baka och göra julgodis, lussekatter, pepparkakor, pepparkakshus osv. Myspys ju! Och glöggen kan vi inte glömma!

Ständigt denna fråga, vad händer på nyårsafton? Kanske dags att börja fundera på det nu? Planera planera, kan jag ju inte göra än, folk är ju så hopplösa ibland.

Förra nyåret var as bra! Det firades med bra personer, en helvetes massa alkohol, dans, biljard, massa snö osv. Jag fick även hälla en flaska champagne över M, vilket, just då, kändes bra eftersom han hällde grogg över mig, men lika glad var jag för det! Jag tror jag och R var en sväng till Uppsala runt halv 4 på morgonen och fixade mat till feta gänget innan han körde mig till S och hästarna igen. Jisses alltså. De nyåret innehöll alt man kan tänka sig, det spårade ur, men vi var aldrig så osams. Jag var på galet bra humör endå för den kvällen var verkligen perfekt! Vi hoppas att detta nyåret blir minst lika bra, men kanske med annat sällskap eftersom livet har ändrat sig lite sen dess.

Ni som läst den andraa bloggen har ju hängt med lite i vad som hänt i alla fall.

Nu när jag sitter och funderar på det så har det här året vart sjukt händelserikt. Det blev väl lite pannkaka där i vintras, vilket jag ångrar mycket att det blev som det blev, men gjort är gjort och jag kan bara lära mig av mina egna misstag. Sen var det det som hände för tre månader sen, et borde ha hänt tidigare för ingen av oss mådde bra den senaste tiden. Jag var less och gav tillbaka efter allt genom att provocera dig tills du inte orkade mera. Och jag har aldrig sagt att jag är särskilt snäll, men då var jag bra less på dig och det som hade med dig att göra faktiskt. Jag hade ju varnat dig så många gånger innan, varför lyssnade du aldrig? Dumt, se hur det blev.

Jag kan säga att jag aldrig kommer gå tillbaka igen. Mitt liv är bra som det är nu och jag mår bra igen och det känns galet bra. Jag är inte kär, jag är bra glad, det är stor skillnad. Men vi var för olika och det finns inget att gå tillbaka till. Punkt.

Nu tyckar jag även att alla ni här ska vara gulliga att rösta på Mimmi som Uppsalas lucia! Klicka HÄR för att komma till sidan ni röstar på! Nummer 13 Mimmi Rimmerfeldt är det ni ska rösta på!

För övrigt så går det att komentera här igen nu så passa på!

- Carro

I'm fucked up now

Jag hade nog, långt där inne hoppats lite på att det skulle ha ändrats. Som det var nyss, då var det perfekt, men nu, vad hände? Vad tänkte jag med människor ändras inte, inte ofta i alla fall. Jag måste verkligen sluta tro saker för jag mår inte bra av det ibland. Och hela grejen med att jag, jag (!), inte känner nåt är sjukt. Jag har blivit så känslokall, eller bara stängt de känslorna ute, det funkar inte så här. Jag funkar inte så här. Men på samma gång så vill jag inget annat. Det är nåt som jätte stoppar mig så fort de tankarna kommer upp. Nåt i mig skriker nej. Och jag lyssnar på det nej:et.
Blä. Jag håller på att bli smått tokig här.. Det kan även vara ännu en kväll av att mitt huvud spelar mig ett spel. I really hope so...

It was a really long time ago...

Wow, kolla vad jag hittade tillbaka till.. Kom på att jag aldrig raderade denna blogg som jag gjorde med den andra. Shit vilka minnen som finns i alla dessa 195 inlägg.. Har suttit och läst igenom några och jisses vilka flaschbacks! Både bra och mindre bra, men det är minnen.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva här nu.. Galet mycket har ändrats och hänt sen de senaste inläggen här. Men nu funderar jag starkt på att ta tag i den här igen. Är det nån som läser den här fortfarande?
Hela anledningen till att jag började kolla här igen var för att jag letade efter en bild på en speciell person som jag nog bara har en enda bild på, men den fanns inte här, förhoppningsvis ligger den bland alla bilderna på min hårddisk, ska kolla det när jag får tillbaka den igen.
Den bilden är på en person som fortfarande är en del av mitt liv, han har funnits där sen den dagen just den här bilden togs. Det var efter en studentskiva 14e Maj 2009 som vi satt, fulla, på max och tog massa bilder. Jisses! Det var så längesen jag såg den bilden att jag knappt kan komma ihåg exakt hur den ser ut.. Det var runt den tiden, eller ja några månader senare, som han även skrev:

"Du är värd någonting så mycket bättre än honom, du är värd någon som behandlar dig som en prinsessa. Jag förstår inte hur du kan kasta bort ditt liv till en person som honom, efter allt han har gjort mot dig!"

För övrigt så kan jag säga att jag och S, som det står mycket om här bland alla inlägg, inte längre är vänner pga ja, jag orkar inte förklara.
Nu får ni i stället följa mitt "nya" liv och mina andra vänner :)

CarolineCarro är tillbaka och jag är lycklig!

-Carro