Det här blir det sista inlägget på den här bloggen för min del. Jisses vad jag kommer sakna den. Den har ju endå varit med i alla fall över ett år. Rätt trisst... :( Den nya adressen kommer jag inte skriva ut här, vill ni ha den får ni fråga om den andra adressen, så är det. Trisst som satan, men här går Jag och Caroline-Carro olika vägar... :'(

- C

Snabb info nu:

- Terror fick ett första pris och en fyra på utställningen idag, jag är inte nöjd, men borde vara det

- I morgon bloggar jag inte längre

 från Caroline-Carro, den nya

adressen får ni om ni vill ha den.

 Kommentera med eran mail så

 skickar jag den nya adressen i ett mail.

- Det är bara tre dagar kvar, sen har jag sommarlov!

- Om 15 dagar blir jag 20 år!

- Jag älskar den här bloggen, men det finns vissa orsaker till att jag väljer att byta adress och inte ge den till alla

- Jag är less på det mesta

- Jag är less på hur folk beteer sig runt mig.

- Jag är ärlig men får bara skit tillbaka, så ska det inte vara.

- Det här är mitt allra sista inlägg som Caroline-Carro. Det känns ledsamt! :(

- C

Jag Är Hos Dig Igen

Nu är det då helg, igen. Tiden går så sjukt snabbt just nu! Först är det måndag och sen på en sekund är det fredag, vipps så är det sen söndag. Fick lite ångest idag när jag insåg att på onsdag, ONSDAG, så slutar tvåan. Det känns overkligt! Och på tisdag är det bara, BARA, två veckor kvar tills lilla jag blir stor och fyller 20. Det var ju nyss som det bara var två månader kvar till min födelsedag och idag är det bara 17 dagar. Herregud säger jag bara! Känns lite läskigt att vi faktiskt tar studenten om bara ett år, det känns helt fel, men sjukt underbart!

Ikväll händer i alla fall inte mycket, skulle ha dragit in till stan på R.I.S, men icke. Så blev det inte alls. Tätt trisst, för nu vet jag inte vad som händer. Kanske kan vara bra att bara ta det lugnt eftersom söndagen kommer bli jobbig! Terror ska ju ställas i Österby! Min och Terrors allra första utställning tillsammans! Gissa om jag kommer vara tok nervös! Fick i alla fall hans ur snygga utställningskoppel igår! :D Tänkte att Tiger skulle ställa upp som posör, men icke. Han vägrade. Jäkla grinig katt det där! Terror kommer i alla fall bli as snygg i kopplet och halsbandet!

Vi alla håller tummarna för att den lilla visar sin bästa sida och tar hem ett pris! :D *Hoppas hoppas*

- C

Crucified By Love

Varnar för ett långt och inte så överdrivet positivt inlägg. Jag måste bara få skirva av mig.

Du var otrogen framför mina ögon, endå såg jag inte vad du gjorde mot mig. Jag köpte hela tiden dina förbannade lögner, hela tiden, varje gång. Tills en dag det var så uppenbart att du ljög för mig, då jag själv hade tagit reda på sanningen för någonting känndes fel. Den dagen du ljög och jag visste sanningen var det ett faktum att det skulle ta slut mellan oss. Innerst inne visste jag om att det var så, men jag ville så gärna att det skulle funka mellan oss så jag såg bara allt bra. Hur dum får man vara ibland? Din pojkvän är otrogen framför dina ögon, så öppet att om du bara ser den sanna personen han var så skulle du snabbt se att han bedrog dig. Detta gör att jag hatar mig själv nåt enormt, jag hade kunnat konfronterat dig då. Nu är det för sent och jag kan egentligen inte ens vara arg på dig för det. Grejen är nog att vi endå inte hade det så bra. Visst, jag älskade dig, men vad spelade det för roll för dig? Antagligen ingenting... Du förändrade mig, till en person jag egentligen inte ville vara. Du kunde inte acceptera mig för den jag var. Så ska det inte vara i ett förhållande.

Det är mycket av allt det du gjort mot mig som jag inte förstår mig på, eller försöker förstå mig på. Det är liksom ingen idé. Det jag skulle vilja veta är sanningen och bara sanningen. Jag är inte arg längre, jag bara ber om sanningen för att slippa grubbla sönder vissa nätter, fortfarande. Varför du gör som du gör mot mig nu skiter jag i. Jag har ingen kraft till att orka försöka förstå minsta lilla ens. I mina ögon kommer du alltid att vara ett äckligt otroget as, men jag kommer alltid tycka om dig. Kan lova att jag väldigt ofta hatar mig själv för att jag känner så här. Jag önskar att det skulle kunna vara lättare att stå emot dig, men ett samtal räcker. Sen är jag lika fast igen. Fan vad jag hatar att jag älskar dig!

Egentligen så vet jag inte vad det var som hände mellan oss den där kvällen. Jag var ärlig och du gjorde ditt val, du gick från mig. Fine för mig. Det känndes så otroligt tomt och ensamt, men eftersom det otrogna aset fanns i mitt liv så var det inte så mycket jag tänkte på det. Fast jag kan tycka att efter 5 månader så borde man sakna en människa. Icke, inte jag inte. Lagom känslokall jag kännde mig då när jag insåg att jag inte saknade den personen som hjälpt mig upp på fötterna igen, som stått ut med mitt gråtande nätterna igenom, med mina aggressioner som jag tog ut på den stackars pojken. Jag blev helt chockad när han började höra av sig igen, men nu vet jag ju varför, och jag har ingen aning om vad jag vill.

Fine att folk vill bry sig, men det finns gränser. Jag står inför ett val mellan två helt sjukt underbara killar och jag kan inte få båda två, det bara är så. Då är inte inte rätt för en tredje kille som jag trott bryr sig börjar stöta på mig. Det är fan inte okej. Tycker inte han att det räcker som det är redan? Tror han att jag ska välja han bara för att jag råka må lite dåligt? Kom igen liksom! Jag uppskattar att folk bryr sig, men ska det stötas på mig så behöver ni inte ens bry er, okej? Spela inte på att jag mår dåligt, då slutar det bara med att jag ignorerar er. Hårda ord, men sanningen svider.

Jag fick mycket att göra i skolan och du blir arg på mig bara för det? Hallå, hut tänker du?! Du måste förstå att jag måste prioritera skolan först. Allt annat är inte acceptabelt, är det så svårt att förstå? Du gör mig trött på allt, tror du att jag tycker att det är kul? Jag ställer upp för dig, men vad fan får jag tillbaka? Ett slag i ansiktet... Den dagen du bättrat dig, den dagen är du välkommen in i mitt liv igen.

Du gör mig så förbannat arg så jag bara vill slå sönder någonting. Du får mig att tro att du bryr dig, när du på samma gång snackar så otroligt mycket skit bakom min rygg. Vad ska det vara bra för? Du sabbar bara för mig, du får mig att tro att alla killar är falska as. Du vet vad jag gått igenom, och att göra så här mot mig är inte det bästa du kan göra. Jag har insett att jag är bra mycket bättre än dig. För jag snackar inte skit som folk som är mina vänner. Eller ja, jag är nog inte din vän. Du använder bara mig för att kunna snacka ännu mera skit om mig och allt som händer. Thaks for acting like you cared...

Jag stör mig på dig. Du är äcklig och störande. Du pratar när ingen tilltalar dig. Jag bara känner att hela jag skakar av illska när du pratar. Ibland önskar jag att du bara för en gångs skulle kunnde hålla din käft stängd!

Den människan som ger mig störst problem i livet är jag själv. Dettan kan verkligen göra mig tokig. Det kan gör att hela jag skakar och bara inte vill mera, jag vill bara slå sönder mina knogar mot ett träd, typ. Om jag bara kunde tänka till, för en endaste gång så skulle mitt liv vara bra mycket lättare. Eller om jag lärde mig att lyssna på en viss människa, då skulle mitt liv också vara lättare.

Slut på detta ogillandet, men jag var bara tvungen.

- C

...

Idag är en jag-är-extremt-trött-dag. Inget som gillas. Satt uppe till typ 4 i morse och pluggade, helt sjukt. Fast jag fick mycket gjort i alla fall, men trött som få  är jag nu. I morse var en spännande morgon, jag tror det är nåt fel på mig nu. För det första så var jag helt 100 procent säker på att min gamla katt, som vi tog bort för ca 1.5 år sen, var i huset med mig. Hon jamade och strök sig runt mina ben. Men icke! De två enda levande monstren som jag hade hemma då låg i varsin del av soffan på övervåningen. Sen kom jag halvvägs ner till bussen, vet ni vad jag kommer på då? Jo att jag glömt släppa ut djuren. Så då var det bara att vända för att sätta Myra i rastgården och släppa ut Tiger. Tro inte att det tar slut där. Jag sätter mig på bussen och i Lejsta stannar bussen och jag tycker att jag känner igen tjejen som kliver  på men kan inte komma på vem det är. Bra där liksom. Det var ju Ayo! Vid den här tidpunkten så hade jag gett den här dagen. Det kunde bara bli fel helt enkelt. 

Just nu har jag foto, eller ja, jag leker med Fb och Ps, trisst som satan. Hade nog kunnat varit hemma idag istället. För det här känns bara hopplöst. Har dessutom ont som sjutton i min axel, alkohol är fasiken inte bra! Jisses säger jag bara! 

Ikväll ska jag plugga, antagligen enda tills klockan blir 4 idag igen. Typ helt värdelöst. Ska även ringa lite samtal och leka stor. 

Idag är det förövringt bara 20 dagar kvar tills den här tjejen blir 20 år! 

- Carro

Welcome To My Life

Fredag:

Dagen började med att jag satte mig på bussen till stan för att ha svenska och sen historia, trodde jag. Träffade även Vickan på bussen, väldigt trevligt! :)

När jag precis hade satt mig på bussen till skolan så fick jag ett sms där det stod att vi inte skulle ha någon svenska idag. Jag blev lite små less och suckade mest. Kom till skolan och träffade min klass, letade upp historieläraren som var väldans snäll och ställde även in den lektionen och vi fick istället papper till provet på torsdag. Så denna dag tillbringade jag ungefär 23 minuter i skolan, lagomt onödigt det känndes! Efter att vi fått alla papperna så tog jag bussen till Saara för att träffa henne och Minii och för att fördriva lite tid. Vi åt lite och sen hjälptes vi alla tre åt att städa och diska och göra fint i lägenheten. Efter att vi fixat klart allt så var det meningen att vi skulle gå till IKEA, men det hann vi inte med eftersom Minii skulle börja jobba klockan tre. Vi gick istället till ÖB och köpte dricka och sen gick Minii till jobbat och Saara och jag begav oss mot stadsparken för att träffa M och hans kompisar. Kom dit, satte oss på bryggan med dom snackade massa skit och sånt. Det var inte meningen att vi skulle dricka, men hoppsan hejsan så det kan gå ibland. Det började lite smått, men sen efter vändan till systemet så gick det utför. För då hade Saara också bestämt sig för att dricka. :)

Och drack, det gjorde vi allt! Träffade även på lillebror och Fille. Jag skulle krama min bror men det blev en tackling och sen låg han ner på marken. Det var riktigt kul! Vid typ nio tiden på kvällen så blev det mat, och denna gång på MAX. Lagom gott det var! Sen tog jag och bror någon buss hem runt 10 tiden. fick ett samtal av en person när vi var på väg hem, då blev jag glad, men han var mest arg. Så det kan gå. 

Lördag:

Vaknade lite innan nio av mitt alarm, för idag skulle vi till min farbror och hans familj och fira dom. Jag var inte så farligt bakis idag, men jag var trött hela dagen och mådde illa till och från hela dagen. Kom till dom, åt mat och fika innan vi åkte hem. Var hemma typ 20 minuter innan jag drog igen. Den här gången skulle jag till stan för att träffa Saara! Mötte henne vid gränby, vi handlade lite, gick hem till henne, åt mat och började sen dricka. Idag smakade inget alkohol alls, det var kanske inte så bra, men sånt händer. Drog till parken för att träffa M och hans vänner. Satt där en massa timmar och skrattade och bara snackade och drack även denna kväll. Tror det var runt tolv-ett tiden som S och jag gick till henne för att hämta kläder. Sen började det regna så vi hamnade hos Niklas. Saara drog typ vid halv två tror jag, jag blev kvar och jag kan lova att jag på ett sätt ångrar att jag inte gick med henne. Inget mera om det, det är inget som rör andra än oss fyra. Jag var kvar hos Niklas, ensam tjej med fyra killar. Men kul var det. Gick från Niklas till M runt sju tiden på morgonen. M & M hade lite att prata om och dom kunde inte gå och prata på samma gång. Så den sträckan som egentligen ska ta max typ 4-5 minuter att gå tog nu en halvtimme. Bra där. Kom hem till M, dom två åt och sen var klockan åtta på morgonen och det var verkligen dags att sova! Somnade rätt snabbt, men vaknade vid 10 av att världen ville jag skulle vakna. Så det gjorde jag. Låt kvar i sängen tills Isabell ringde vid typ halv 12. Även dom andra två vaknade vid tolv. Den här dagen mådde jag allt annat än bra, det det jag fick veta under natten gjorde inte saken bättre. Jag drog rätt snabbt för jag hade mycket att fixa under dagen. Träffade lillebror i stan, fixade frukost som bestod av Subway idag. Åkte till pappas jobb och fixade. Tillbaka till stan, träffade Isabell och Terror för att se om det lilla monstret ville se fin ut och det ville han. Så jäkla skönt! Åkte till Saaras lägenhet efter det för att hämta lite saker som jag lämnat där. Berättade vad som hade hänt under natten/morgonen och hon bara skrattade. Vilket jag nog med skulle ha gjort i det fallet. Efter jag varit hos Saara så åkte jag hem, åt middag tog en dusch och sen somnade jag!

Inatt drömde jag att jag levde ett dubbelliv med dom två. Jag hade liksom två förhållanden samtidigt. Det känndes jäkligt mysko. Drömmen var så störd eftersom den lyfte fram det negativa i båda pojkarna. Är det någonting jag ska inse eller vad försöker någon säga mig...?

Jag vet inte hur jag ska göra. För jag vet inte vad jag vill. Så jag behöver få lite tid för mig själv och rensa huvudet lite. Fick en fråga igår som var vem jag skulle kunna säga nej till direkt, vem utan dom det känndes fel med, och grejen är, att det inte gör det. Det är två helt sjukt underbara killar på olika sätt. Men det som en gång har varit mellan mig och dessa två är sånt som gör att det blir svårt att välja. Jag hatar att välja.

Den här veckan blir det i alla fall bara massa plugg, dygnet runt. Sista hela veckan innan sommarlovet ju! Lite små ångest känner jag allt över det. Ska även börja fixa med hästen den här veckan, perfekt efter allt som har hänt. För när ajg är med hästar eller rider så släpper jag allt som finns runt mig och det enda som finns i mina tankar är hästen till 100%.

Igår insåg jag även hur trött och sliten jag kommer vara på söndag. Först en tuff vecka med plugg, prov och hästar, detta innebär för lite sömn. Sen är det ju utställning på söndag i Österby! Och detta innebär uppstigning typ kalas tidigt! Så jag kommer vara en trött tjej på söndag kväll vill jag lova.

Här kommer lite bilder från i fredags. Det blev inga i lördags, och tur var väl det!

- Carro

Jag gömmer mig från att vara med på bild. M ser bara glad ut, Niklas och Daniel pratar om nåt.

En halv M, en glad Niklas och Daniels kropp. Måste ju säga att Saara är väldigt bra på att ta bilder ibland. :p

En bild säger mera än 1000 ord.

Martin var ungefär så här full och Ellinor var bara lika fin som vanligt. :)

Alejandro

Har haft en väldigt händelserik helg. Det blev dricka med pojkarna både fredag och lördag. Gissa om jag är sjukt jäkla sliten idag! Somnade dessutom inte förrän 8 i morse.

Nu är jag alldeles för trött för att orka skriva allt som hände, för det var verkligen mycket. Så det får bli i morgon istället. Kan ju i alla fall säga att jag inte ska shotta på ett bra tag! Sen måste jag ta det lite lugnt nu, ena axeln fick lite stryk i helgen och mår inte party bra. Det var ju dumt, men sånt händer.

Nyckeln till mitt hjärta. Jag vet inte vem av er som finns i mitt hjärta...

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

- Carro

Perfect

Ibland blir jag så trött på mig själv så jag bara vill slå mig själv hårt i huvudet med någonting. Ett enda samtal och jag är tillbaka där jag började. Vad är grejen liksom? Varför blir det så här varje gång? Visst, det känns inte lika surt längre att falla tillbaka, men endå. Det är dumt. Förbannat dumt. Ibland önskar jag att jag kunde styra över mina känslor, men vem önskar inte det ibland? Nu när jag faller tillbaka igen så är det mera jaja, det hände visst igen. No big deal liksom. Fast det är förbannat störande! Det är som om du vet när jag bestämt mig för att gå vidare, som om du känner det på dig, och sen säger du någonting eller är som bara du kan vara och sen är jag tillbaka. Du vet precis vad du ska säga för att du ska ha mig där du vill.

Det jag vill få ett slut på är alla dessa förbannade dumma lögner som sägs hela tiden. Jag vet inte vad jag ska tro på till slut, vet du det? Jag kan inte tro på ett skit du säger, efter allt som hänt så är allt lögner i mina ögon tills motsatsen bevisats. Det är inte alltid så roligt kan jag lova.

Men nu har jag fallit tillbaka igen, och vad gör väl det? Jag är fortfarande samma person och det finns inga sura eller dåliga miner. Jag är liksom rätt van vid det här nu.

Om du bara såg på mig igen så skulle du se att jag är inte den jag var då. Jag är mycket bättre nu. Om du bara kunde se på mig igen så skulle du inte se den jag var då, du skulle se någonting mycket bättre...

Idag var det bara en snabbis till skolan. Skrev Språkhistoria prov, åt lunch med J och skrev sen historia prov, eller ja skrev och skrev. Jag läste nog snarare bara igenom det provet för att inse att jag inte kunde ett skvatt. Minus för det. Sällskapade med J från skolan till stan innan vi satte oss på olika bussar hemmåt. Riktigt trevligt måste jag säga. :) Tror den tiden behövdes, i alla fall för min del. Kom hem, hämtade Myra och gick in. Lille Tiger tyckte det var varmt så han bestämde sig för att bada i Myras vattenskål precis när jag bytt det vattnet. Sen somnade han i vattenskålen, normalt för en katt...? Eller inte...! Men lika glad var väl han endå. Tog det lugnt lite innan jag och Myra begav oss till grannen för lite middag! Idag bjöds det på smörgåstårta! Gott! Efter det blev det glass och nu sitter jag här. Min allra första lediga kväll från pluggandet på jag vet inte hur lång tid. Jag skulle egentligen behöva plugga, men den här lediga kvällen behöver jag! I morgon blir det uppstigning typ jätte tidigt för att ta den tidiga bussen till skolan för att hinna i tid. Ska även ringa och väcka A så hon kommer upp och kan åka med mig, om hon orkar pallra sig upp vill säga.

Nu ska jag nog ta och duscha och sen lägga mig i min underbara säng och sova. Gud vad jag älskar min säng, den är bäst!

-Carro

Nobody's Home

Vissa dagar kan man frågasätta, idag är en sån dag. Jag har varit på så sjukt bra humör hela dagen, men på två sekunder så blir allt skit? Hur sjutton går det till? Just nu känner jag bara för att typ dra täcket över huvudet och stanna där ett tag, men jag vet inte varför... Bara tanken på att jag måste plugga massor ikväll gör mig inte mera pepp på allt... Jag bara vill inte mera, jag vill ha mitt liv tillbaka. Kan någon förstå hur skönt det skulle vara...? Det här är inget liv, det är någonting annat... Jag vill typ ingenting just nu... Det enda jag vill är att just ikväll ha någon att krypa nära, någon att få vara lite ynklig med, eller nåt. Men nej, det går inte.

Jag vill skrika
...börja om...
...men jag tror inte jag vill stanna kvar den här gången..

Ångest

...frågan är, hur lyckas man...

End Of Chapter Two

Jag förstår inte hur ni tänker ibland. Hur har ni ens mage att klaga på mina val i livet? Ni har sagt era åsikter under snart ett år och jag tror nog att jag har förstått era åsikter i det hela nu. Det ni måste inse är det är det jag vill, jag bryr mig inte om hur mycket ni ogillar eller klagar på allt. Det slutar bara med att det är jag som går från er sida för jag inte pallar att hela tiden höra era åsikter om allt. Låt mig göra fel val i livet, för vet ni? Det är just det här fela valet som gör mig lycklig, kan ni inte inse det?

Om ni ens kunde försöka sätta er in i hur mitt liv är just nu så skulle ni inse att det är det enda rätta. För det är det enda som känns rätt, allt annat runt om mig är snurrigt och knasigt, för vissa personer vet jag inte vad dom vill mig, egentligen. Jag vill, för jag vet att det är på riktigt nu. Det är ingen lögn, det är äkta.

Det ni måste inse är att det är med han som jag är lycklig. Och det spelar ingen roll vad ni säger. Varken nu eller i morgon.

- Carro

Memories

Gårdagen började med uppstigning alldeles för tidigt. Sen bar det av till Åland, där det även dracks ett par drinkar och shoppades på taxfreen! Väl tillbaka i Uppsala mötte jag upp S, för vi skulle ju ut på kvällen! Tog det lugnt ett tag, duschade, fixade oss och drack lite till. Drog ner på stan, fick ett väldigt trevligt samtal på bussen ner på stan. Sjukt hur lycklig jag blir när den pojken hör av sig! Tog det lite lugnt innan vi mötte upp A och hans gäng. Dom skulle till Göteborgs, vilket vi inte ville. Vi drog till Kalas, och igår var det sista gången jag var där. Det är ett bra ställe, men det är folk där som jag helst inte beblandar mig med, och det har sina anledningar. Åkte till S och sov. Kan hända att jag var liiitie små full vid det här laget. Fast jag älskar att vingla runt i stan på natten med alldeles för höga klackar! Man känner sig liksom levande. .)

I morse när jag vaknade "hittade" jag ett glas vatten bredvid mig. Fast egentligen så var det S som hade ställt det vid sängen innan hon drog till jobbet tidigare på morgonen. Jag vaknade och insåg att jag inte mådde så bra som jag hade hoppats på. Pratade lite i telefonen och kollade på Vänner innan jag mötte upp S och vi åkte till stan. Vi diskade och fixade innan vi åkte vidare, jag skulle hem och hon träffa en kompis. Nu är jag hemma, och huvudet känns lite tungt fortfarande, skulle tro att det beror på vätskebristen, för min älskade vattenflaska tog dom av någon störd anledning igår, vad fan ska det vara bra för?!

Jag har druckit mig less, eller ja, äcklad på Absolut Mango. Det funkar bara inte. Det enda jag tänker på är Norrköpingsresan och sen vill jag bara kräkas, bra där liksom! Eller inte... Så nu är det slut på Absolut Mango och Tranbärsjuice på ett bra tag! Fast nu har jag nya blandningar. :)

Ett hett tips är att köpa Absolut Tropisk för den är sjukt god!

Det finns 3, eller ja 4 pojkar i mitt liv just nu, men det är bara en av dessa som allt känns rätt med. Efter allting så borde det inte kännas så med honom, men det gör det. Jag vill, för jag vet att det är sant nu. Det är ingen lögn, det är på riktigt. Jag har saknat dig, du gör mig lycklig som ingen annan kan. <3

Nu ska jag nog hälla i mig några liter vatten, ta bort sminket som svider i ögonen, kanske försöka äta lite paj och sen slänga mig i soffan och ta det lugnt! Kvällen blir lugn, som det ser ut just nu.

- Carro

Säger inte så mycket mera än att bilden får tala för sig själv. Jag ser allt annat än pigg ut, en dag på Åland och sen krogen sätter sina spår. Usch, klaga inte på håret, det ska färgas om snart!

Let Me Be Myself

Igår tog det mig typ 4 timmar att hitta kläder som "duger" till att ha i morgon då vi ska ut, det kan inte vara normalt..! De kläderna jag ska ha duger, hade hellre velat köpa nytt, men det blir bra endå. Fast idag blev det till att köpa ny kjol, illa när dom andra är för små! Så nu har jag en outfit som duger, *gillar* Nästa problem är nu att hitta de rätta smyckena som passar, så kvällen är räddad helt enkelt! Tänk att det ska ta så lång tid att bestämma sig! Sen kan det ju hända att jag är extra kräsen just den här utgången, för jag vill verkligen att den ska bli bäst, på alla sätt och vis!

Igår färgade jag S hår, det blev typ röd/lila, i morse så inser jag en sak. Jo, jag har en fläck i luggen som är i samma färg som S hår. Hur F*N har den kommit dit?! Och jag kan lova att den är STOR! Så jäkla fult! Fast nu funderar jag på hur sablar jag ska lyckas dölja den i morgon, och jag kan inte komma fram till någonting. Får hoppas att lite alkohol i kroppen får mig att antingen glömma den eller komma på en bra lösning på det hela.

Morgondagen kommer i alla fall till en början tillbringas på Ålandsbåten, för att sen komma tillbaka till Uppsala runt 4 och sen vidare, fixa om mig/oss och sen vidare till nåt place men lite folk, tror jag. Det märks i morgon. Så i morgon kommer jag vara på stan, på krogen! Shit vad pepp jag är!

- Carro

Telephone

Att leka med döden

Min bror sa en gång en väldigt klok sak som jag tills idag trott att jag inte kom ihåg, men idag gjorde jag det. Det han sa var

"Att varje dag gå över vägen, sätta sig på en buss eller i en bil på den här vägen är att leka med döden"

Och han har rätt. Efter det som hände i sommras så har jag alltid det som hände i bakhuvudet, för nästa gång kan det vara jag som sitter i bilen som krockar med en lastbil och dör. Det vet man aldrig. Att vägen är som den är och att det sker mycket olyckor på den vet alla om. Skulle jag få välja själv så skulle jag hellst inte åka på något vis på den vägen. Det räcker efter två riktigt nära döden upplevelser och tre bara nästan nära döden upplevelser. Jag vill inte åka bil, egentligen efter allt, men vad har jag för val? Även fast det nu har gått 10 förbannade månader så släpper det inte, jag är förstörd, för livet. Det enda som skiljer nu från då är att jag nu kan hantera paniken, men det är inte borta. Att sen se att det är 4 km bilkö framför oss, och att innan jag klivit på bussen hem så har det åkt ut 3 ambulanser mot min väg i väldigt hög fart. Att sen ringa hem till lillebror, som har koll på allt som har med olyckor att göra och få veta att det är en personbil som har krockat med en lastbil gjorde inte saken bättre. Sen att det helt plötsligt kommer flera ambulanser från Uppsala som är på väg till olyckan har skett gör det hela ännu läskigare. När de kom hade vi stått stilla i en timme redan.. Då fick jag en klump i magen, för jag vet att det lika gärna hade kunnat vara jag. Just att sätta sig i en bil i trafiken är inte jobbigt eller svårt, men att inte veta vad det är för människor som är ute och kör är skrämmande. De kan köra rattfulla, de kan vara narkotikapåverkade, ha någon sjukdom så de bara svimmar framför ratten eller så kanske de bara vill dö. Det är aldrig riskfritt att åka bil, för nästa gång kan det vara du eller jag som sitter oskyldigt i bilen som den påverkade personen kör, (exempel)

Jag ångrar inte de månaderna jag hade med M, men jag ångrar att det gick så fort som det gjorde. han fick mig att bli rädd i trafiken, men på samma gång var det han som hjälpte mig tillbaka till att kunna sitta i en bil och vara lugn igen. Det jag ångrar är hastigheterna och de näradöden upplevelserna jag fick vara med om. När man helt plötsligt inser att den som kör inte har någon kontroll på bilen, för vi har fått vattenplaning, att vi är 1 dm från att krocka med en stolpe i 150km/h, och att vi var påväg över till det motsatta körfältet där vi mötte en lastbil som kom i en nerförsbacke. Att inse att "nu är det över"  Kännslan när man är helt säker på att man aldrig mera kommer vakna upp igen, att detta kommer bli det sista man någonsin kommer vara med om. Det sista man får vara med om är när lastbilen krossar bilen och samtidigt våra alldeles för unga kroppar som inte har en chans att överleva den krocken, för det hade vi inte gjort. Alldeles för unga hade vi då dött, helt i onödan. Att man aldrig mera kommer få se sin familj, de man älskar, man kommer ryckas bort från alla på bara någon sekund utan att få säga farväl. Sen när man kommit över den lilla räddslan att sen åka i vidirga hastigheter, för just då var det som om vi var odödliga. Vi kunde bara inte dö. Tills en dag, då det faktiskt inte bara nästan hände, utan det hände. Det som kom att förändra mitt liv det närmaste året, hittills. Visst, det gick lite fort hem, men det gör det ju alltid. Att sedan titta upp på vägen och det enda jag hinner tänka är att "det här kommer göra ont" att se bilen framför komma så nära att man vet vad som ska hända och det enda man kan göra är att hoppas på att man överlever den här gången med. Att sen känna den vidriga kraften som blir när två bilar smäller ihop, snurrar bort och sen stannar. Att sedan återfå medvetande och inte veta vad det är som har hänt. Att inse att föraren i bilen jag satt i inte sitter i förarstolen och dörren är öppen. Att bara kunna tänka på mamma i den situationen. Att sen inte komma ut ur bilen för dörren är så intryckt gör inte att chocken elelr paniken släpper. Att sen se att mamma och pappa kommer, att känna osäkerheten släppa. Det blev liksom som en lättnad att dom kom. En kännsla av att bara kunna släppa allt och inte försöka visa för folket där att det gick bra. För det gick inte bra, inte på nåt sätt. När sedan brandmännen kommer framspringades med nackkrage och en filt och sätter mig på marken med orden "rör dig inte". Att sen hamna i ambulansen, att knappt kunna röra kroppen, samtidigt som man känner att tårarna bara bränner innanför ögonlocken. Att sedan få så mycket konstiga mediciner i armen så det slutade göra ont, jag slutade kunna röra mig, jag slutade känna någonting alls. Att sen inte få röra sig alls, på 7 timmar, inte ens ett finger. För det var ingen som visste hur ryggraden såg ut. Att ligga stilla i 7 timmar med tårar som bränner i ögonen, samtidigt som man endå försöker vara stark och inte bryta ihop. Kännslan när doktorn börjar trycka på kotorna och inser att det endå inte var så bra, när doktorn lägger handen på min axel, den smärtan går inte att beskriva. Sen att få säga mitt personnummer en gång i minuten och hela tiden upprepa vad som hänt till en sköterska var hemskt. När jag inte minndes mitt personnummer så såg hon så otroligt orolig ut, hon sprang iväg och då var det enda jag kunde se var taket, och den stora blodfläcken, som jag undrar hur den kom dit. Sen kommer doktorn springandes och dom gör Babinskis tecken på mig, dom kollar hjärnskador så genom att dom drar ett vasst, (eller nåt) föremål under foten för att se hur foten reagerar. Att sen efter att skitröntgenbilderna kommit äntligen få röra på sig, efter 7 timmar stillaliggande. Eller ja, jag fick äntligen gå och kissa, sen insåg jag hur hungrig jag var. Sen la jag med ner igen och sen är minnet borta.

Den dagen var hemsk, jag önskar att det aldrig har hänt, för det har aldrig fått mig att le. Det var den dagen man kan säga att han förstörde mig, mitt liv, mitt psyke. Nu är det bra mycket bättre, men långt ifrån borta helt.

Jag vet inte varför jag skrev det här, men dagens dödsolycka på 288an gjorde mig inte mindre rädd. Det fick mig att tänka tillbaka till då det hände oss.

En dag ska jag bli kvitt det här, en dag ska jag inte vara rädd för att vara i trafiken. En dag ska jag komma över allting. Jag är på god väg nu.

- Carro -

Beautiful Pain

Tänk så skenet kan bedra ibland... Jag hade verkligen inte trott det här om dig, vad är det du vill stänga mig ute ifrån? Det är inte så att jag kommer ångra mig och det blir som förr igen. Det funkar ju inte, det vet vi båda om. Jag klarar inte av det. Det här gör mig arg, ledsen och besviken. Allting på samma gång. Det enda jag kan göra är att se på, se det ske, se den försvinna ur mitt liv utan att aldrig mera återvända. Livet känns nu rätt piss vill jag lova. Se hur otroligt falska människor kan vara, jag trodde verkligen inte det här om den personen... Skenet bedrar... 

För tillfället är allt snurrigt och jag vet knappt ut eller in på någonting. Folk tycker tydligen om att snurra till mitt huvud på samma gång samtidigt. Inte okej. Jag skulle behöva komma bort ett tag från allt och bara vara för mig själv, finns den tiden? Nej. Vart skulle det i sånt fall vara? Ingen aning. Jag är fast i en ond cirkel som jag inte kan ta mig ur, en gång hade jag en liten som tog mig ur det. Nu har jag inte det. 

Jag hade verkligen behövt Norrköpingsresan i Juni, men icke. Det skiter sig. Allt skiter sig. 

Kan någon någon gång för en gångs skull ge mig sanningen och bara sanningen...?

Snart slutar vi. Då ska jag hem till S och ta det lugnt, hämta mina saker och sen möta mamma vid Gränby vid halv 4, hämta lite kataloger till höstens utlandsresa och sen åka hem och fixa mitt rum med de nya sakerna som inhandlades igår. 

- Carro

Save Her

Morgonpigga katter uppskattas inte alltid på morgonen. Idag var det någon som var liiiite piggare än alla andra lite för tidigt. Och han hade bestämt sig för att väcka hela huset, vilket han också gjorde.

Hittils har dagen varit seg som sjutton. Har inte gjort så mycket mera än sitta här och döda tid. Om ett tag  ska jag börja packa, platta håret och kasta på mig lite smink för att sen bege mig till stan och träffa S! Det blir IKEA, där vi även kommer äta middag, sen hem till henne lite snabbt och sen vidare till M & J för att kolla på film. Känns lite små weerd måste ajg säga. Har ju inte träffat pojkarna på jätte länge, men jag har ju S med mig så det ska nog gå bra. Efter det så blir det övernattning i stan. fast föt tillfället sitter jag bara och gör inget vettigt alls. Kan inte tiden gå lite snabbare?

Veckan som kommer är kort med mycket att göra! Fast det ska nog gå bra det med, man får bara prioritera lite. :) I veckan ska ajg även börja kolla/fundera lite på vad det ska bli för tapet eller färg när jag ska göra om mitt rum. Ska även kolla lite på nya skjutdörrar till garderoberna någon dag. Nu ska jag ta nåt att äta och sen börja fixa mig.

Idag är det bara 36 dagar kvar tills jag blir 20!

- Carro

Generation Wild

Vissa misstag lär man sig av, detta har jag nu gjort. Tatuera eller fyll inte i på 1.Ryggraden 2.Revbenen och 3.Magen på samma gång. För det blir knas när man ska sova! Gisses vilka problem jag hade igår! Jag kunde inte sova på rygg, inte på vänster sida och inte på mage, så det slutade med att jag sova jätte konstigt på höger sida. Det var sista gången stjärnorna fylldes i, för det gjorde jobbigt ont. Fast kan avslöja att det blir en 4e tatuering! Håller på att funder och klura lite på den, men en till blir det, sen räcker det. Idag har allt kännts lite bättre, men jag har STORA problem med att ta av ovh på mig kläder, eller ja, kläder på överkroppen. Det är lite små underhållande. :p Fast Helosan är min drog! Tänk att utan det skulle inget funka, då skulle det göra alltför ont. Jag älskar det! Jag kan för tillfället inte leva utan det!

Idag har det inte hänt mycket alls. Drog till stan vid 10 med lillebror för att jobba. Missade så kalrt bussen precis när vi kom in till stan, så vi bestämde oss för att ta en snabb shopping på stan! Gick till en skivaffär och köpte Crash Diets nya skiva, som för övrigt är grym! Sen snabbt till H&M för att jag skulle kolla på ljusrosa spetsleggins att ha till min klänning, men hittade inga.. Istället blev det två sjukt snygga linnen! 79kr st är ju inget pris så det blev två stycken. :) Lillebror köpte även en tröja han med. Sen gick vil till bussen, jobbade sjukt effektivt idag! Mamma hämtade upp oss och vi åkte och handlade. Sen till max och sen hem. Efter att vi kom hem hände inte mycket, hämtade grillen och lagade mat. Jag skulle bevisa att ajg var duktig på att laga mat så ajg skulle göra Hollandésås, (stavning?) Vilket jag gjorde, den skar sig, två gånger och jag räddade den en gång! Andra gången stoppade pappa mig av någon anledning, men när den kom på tallriken gick den att rädda! Det bör tilläggas att detta var allra första gången jag gjorde den såsen! Jag har gjort egen bea förr, och klarat det, men aldrig den här såsen. Men berömm fick jag! :)

Nu på kvällen ahr jag lyssnar på Crash Diet på onödigt hög volym på samtidigt som jag har städat mitt rum. Fråga mig inte varför, det bara flög i mig! Hittade X antal väskor i mitt skåp och nu går det inte att hänga mera kläder i min garderob, så det hänger kläder på utsidan av garderoberna. Lite spännande, men det är rätt snyggt. Fast i morgon ska jag till IKEA med S och köpa lite nya krokar att hänga på garderoberna och dörren, för det går inte att ha det så här som det är nu. Sen måste jag snabbt börja planera hur det nya garderobs systemet ska se ut, för jag ska ju faktiskt göra om de inom en väldigt snar framtid.

Jag gjorde mitt val. Mitt val om mitt liv. Mitt val om ett liv utan dig. Utan honom i mitt liv. För jag vet att jag förtjänar bättre än så här. Det har jag alltid gjort. Jag har bara inte insett det förrän nu. Nu känns livet sjukt bra igen, även fast det är lite tomt. Tror att det här är det bästa, för oss båda, det hade i alla fall slutat med att jag hade sårat dig i slutet, för jag skulle till 100% vilja ge igen för det du gjorde mot mig. Ett problem ur vägen. Se folket, det gär var ett val ingen trodde att jag skulle göra, men jag gjorde det.

- Carro

If We Ever Meet Again

Det kliar. Det kliar nåt enormt på min rygg! Fyllde i stjärnorna igår, och idag kliar det nåt extremt! Att jag aldrig lär mig! Fast A hade i alla fall lika kul åt mig som vanligt. Jag var för det första bra mycket tröttare än han, sen gjorde det ont när han fyllde i stjärnorna plus att jag lyckades säga massa sjuka och störda saker. Fast tänk vad tråkigt hans liv skulle vara utan mig. Haha. Så även fast han gjorde illa mig så slutade det med att vi skrattade, helt sjuk men sant. :p Jag är liksom mig själv med honom, och jag kan lova er att den riktiga Carro är liiite stördare än alla andra. Det är inte många som får se den "äkta" mig, för den sidan är inte alltid accepterad. Så jag stänger den ute och är bara mig själv på riktigt ibland när jag känner att jag kan. Just nu är det bara med A och S som jag kan det.

Tror att det blir ett besök till hos A under nästa vecka, för Tott skulle göra en tatuering. :)

Jag tror jag ska bli nunna, eller skaffa pojkvän! Ja, ni hörde rätt, pojkvän! Jag är så förbannat less på vissa personer (M, M, M & F) för dom kan verkligen inte låta mig vara! Förr var ajg osäker på vad jag egentligen ville med M, men nu är jag säker. Jag vill ingenting alls med honom, knappt vänner. Jag vill leva, passa på medans jag kan, och jag lever inte när jag är med honom. Eller jo, visst gör jag det, men inte på det sättet. Jag växer upp snabbare än vad jag borde när jag är med honom. De andra är bara jobbiga och dryga, vilket gör att jag har tappat intresset för allt. Jag behöver nya personer att leva livet med, så är det. Jag vill leva, fullt ut!

- Carro

I Can Wait Forever

I morse blev det uppstigning alldeles FÖR tidigt, inte okej! Skrev Stress och Sömn prov som gick bra. :) Var till A och fyllde i stjärnorna, skrattade massor. Hade riktigt kul idag. :) Glömde bort tid och rum och bara va. Ibland är det otroligt skönt.

Ner på stan efter det, höll på att gå in i Saara utan att märka att det var hon, märkte det typ 200 meter senare och var tvungen att ringa henne. Körde lite shopping. Blev 2 linnen, en väska och jordens snyggaste party skor från Bianco! *Lycklig tjej*

"Nu har du 4 par party skor. Är det inte dags att du börjar parta igen?" - Citerat min mamma

Och jag tror att det ligger någonting i det hon säger.

Nu sitter jag här, insåg just nu att mitt linne är blodigt, så det måste tvättas. Stjärnor som blöder och ingen silvertejp är inte bra. ;)

Just nu försöker jag bara hålla mig vaken, vilket inte går så bra. Ögonen vill verkligen bara sova, men jag måste hålla mig vaken typ 2 timmar till. Hur ska detta gå? Är redan helt knäpp för jag är så trött, men bra rolig är ajg allt. ;) Haha. Nej nu ska jag gå och göra annat!

You look so beautiful today

When you're sitting there it's hard for me to look away

So i try to find the words that i could say

I know distance doesn't matter but you feel so far away

And I cant lie

Every time I leave my heart turns gray

And I want to come back home to see your face

And I

Cause I just cant take it

Another day without you with me

Is like a blade that cuts right through me

But I can wait

I can wait forever

When you call my heart stops beating

When you're gone it wont stop bleeding

But I can wait

I can wait forever

You look so beautiful today

It's like every time I turn around I see your face

The thing I miss the most is waking up next to you

When I look into your eyes, I wish that I could stay

And I cant lie

Every time I leave my heart turns gray

And I want to come back home to see your face

And I

Cause I just cant take it

Another day without you with me

Is like a blade that cuts right through me

But I can wait

I can wait forever

When you call my heart stops beating

When you're gone it wont stop bleeding

But I can wait

I can wait forever

I know it feels like forever

I guess that's just the price I gotta pay

But when I come back home to feel your touch

Makes it better

Till that day

Theres nothing else that I can do

And I just cant take it

I just cant take it

Another day without you with me

Is like a blade that cuts right through me

But i can wait

I can wait forever (I can wait forever)

When you call my heart stops beating

When you're gone it wont stop bleeding

But I can wait

I can wait forever

I can wait forever

I can wait forever...

 

- Carro

Kär Var Det Sista Jag Ville Bli

Idag är ännu en jag-är-trött-dag-och-jag-vill-bara-sova dag. Börjar bli alltför många nu... Fast jag sov ovanligt bra inatt mot vad jag gjort den senaste tiden, kan bero på gårdagensa telefonpratande. Kan hända att jag behövde det. Nu är jag sjukt trött, men jag kan inte sova än, jag måste plugga till provet i morgon. Plus att jag måste upp typ jätte tidigt i morgon för att komma i tid till skolan, inget jag är speciellt pepp på vill jag lova. Men vad gör man?

Att läsa om stress och sömn när man redan är stressad och sover för lite gör inte saken bättre. Nu känner jag mig ännu mera stressad för att jag måste sluta stressa, hur bra låter det liksom? Allt blir en ond cirkel till slut. Inte kul. Alla dumma måsten pelar ju sin del i spelet, jag tror jag blir tokig på allt runt mig just nu. jg måste få sova och vissa personer måste inse att dom måste lämna mig ensam innan allt bara slutar i en enda stor pankaka.

Det var allt jag hade och säga idag.

Just a kid just a fool

Always trying to play it too cool

So he did what he knew

He left home and he dropped out of school

He wanted fame fame fame

Even just a little bit of shame shame shame

He would sell his soul over in and he changed his name

Never gonna get it back no

He's got money but he's way off track

So lonely that it makes him think back

To his family and his friends and the lady he left back home

He's loaded and alone loaded and alone yeah

Still a kid still a fool

Still trying to break all the rules

A big house with too many rooms

And an ego to go with it too

He got his fame fame fame

More than just a little bit of shame shame shame

That he sold his soul over in and he changed his name

Never gonna get it back no

He's got money but he's way off track

So lonely that it makes him think back

To his family and his friends and the lady he left back home

He's loaded and alone

He got his fame fame fame

Such a shame shame shame

He's got money but he's way off track

So lonely that it makes him think back

To his family and his friends and the lady he left back home

He's got money but he's way off track

So lonely that it makes him think back

To his family and his friends and the lady he left back home

He's loaded and alone loaded and alone yeah

He's loaded and alone loaded and alone yeah

He wanted fame fame fame

Such a shame shame shame

He got his fame fame fame

Such a shame shame shame

Yeah lonely lonely lone

Lonely lonely yeah yeah yeah yeah

Yeah yeah yeah yeah

Yeah yeah yeah yeah yeah yeah yeah

- Carro

Sunday Morning

Lite av vad som finns i huvudet på en 19 årig tjej just nu:

Allting händer verkligen på samma gång just nu. Det gör att mycket bara sker av automatik, även fast det inte alltid är det bästa. Vissa av sakerna som sker skulle jag behöva tänka igenom lite innan, men icke. För hela mitt liv går på automatik just nu. Det enda jag har i huvudet är plugg, plugg och plugg. Det som inte är plugg liksom bara sker. Det här är ganska läskigt. För vissa gånger så är man inte på automatik och märker att saker skett som kanske inte skulle ha skett, eller att någon hört av sig och jag accepterat det och börjar prata med den personen igen. Just nu skulle jag behöva fundera igenom en hel del i mitt liv. Vad vill jag, egentligen? Och vad vill dom mig, egentligen? Frågorna är många och svaren väldigt få.. Visst är jag glad över att både Mi och Ma finns i mitt liv nu, men det var lättare när det bara var en av dom. Det snurrar inte till mitt huvud så farligt då.. På ett sätt vill jag inte varken träffa eller prata med någon utav dom, men på samma gång vill jag det. För det finns sjukt mycket minnen med båda pojkarna. Fast om de bara kunde tala om för mig vad de egentligen vill så skulle mitt liv vara mycket lättare. Nu känns det liksom som om dom tävlar om mig.. Det får mig att gå ifrån dom båda två...

Piff och Puff är tillbaka! Så sjukt skönt att det är över nu. För jag fixade inte mitt liv utan henne, inte en dag till. Att bara prata gamla minnen gör att man inser hur förbaskat kul vi har haft en gång i tiden tillsammans. Efter allt hon och jag gjort tillsammans så är det liksom någonting som fattas när den personen inte längre finns vid ens sida. Det är när man förlorar någonting som man inser vad man hade. Fast även detta snurrar till mitt lilla huvud just nu... För det finns så otroligt många personer som ogillar detta... Visst, det är vårat val, men att känna sig hatad är inte kul.. Även fast du kanske inte bryr dig så är det någonting jag tycker är jätte jobbigt innerst inne.. Fast det blir nog bättre snart.

Hela den här pojkvän och förhållande grejen gör mig knäpp nu. Att ha två svansar efter sig gör ju inte direkt saken bättre... Jag får liksom ingen tid för mig själv längre.. Jag får ingen tid till att tänka. Och den här gångn skulle jag behöva lite utrymme, jag behöver inte två jag-vet-inte-vad-jag-ska-kalla-dom som hela tiden är efter mig och frågar massor hela tiden så fort jag råkar nämna någons namn. Det är inte roligt längre, kan ni förstå det? Och varför kan ni inte bara inse att ett nej är ett nej? Detta gör mig bara ännu mera osäker.. Så nu vet jag inte längre vad jag vill.

Du får mig att känna mig bortglömd, utraderad ur hans liv.. Det känns verkligen skit vill jag lova.. Och det värsta är att jag inte kan göra någonting alls för att stoppa det, jag kan bara stå bredvid och se på, och samtidigt minnas varje stund jag hade med honom. Det känns verkligen förjävligt, eftersom det en gång var han som höll mig vid liv känndes det som efter allt som hände. Den lilla fick mig att vilja fortsätta. Nu känner jag mig, ja, jag vet inte. Oönskad.

Hur mycket jag än försöker så kan jag verkligen inte förstå mig på dig, jag vill, men kan inte. Först är vi vänner, sen är vi inte det, sen är vi det, sen duger ajg bara ibland, sen är vi vänner, sen är vi helt plötsligt inte det sen är vi det igen osv... Hur svårt är det bara att bestämma sig? Så svårt är det inte tycker jag.. Antingen vill man vara någons vän eller så vill man inte det. Bestäm dig.

Jag är trött på skitsnack, lögner och att folk får bakom vänners ryggar. Från och med nu är det enda jag vill höra är Sanningen och inget annnat. Sanningen är inte så svår att berätta, eller hur? För det är ju sanningen. Jag förståt inte riktigt varför det ska vara så svårt att säga den, igentligen.. Det enda jag vill ha är sanningen, det har jag alltid velat.

Varje "spalt" handlar om en person, en person är inte med två gånger.

Om 29 dagar slutar skolan, det innebär att vi har typ 19 skoldagar kvar? I alla fall nåt liknande. Skolan ger mig just nu ångest. Det är mycket att göra! Det ska bli så skänt att få sommarlov, men på samma gång är det ångestladdat över att säga så.. Hinner jag klart med allt innan lovat? Jag vill gärna försöka ha ett liv, men icke. Det får jag tydligen inte ha.. Det är som när jag ska sova, man är så trött så man knappt kan hålla ögonen öppna. Då kommer man på att det är en sak man glömt göra eller ett prov som kommer snart som man helt glömt bort, hoppsan, så var den nattens sömn förstörd. Det slutar med att man tänker på skolan, blir stressad, kan inte sova, blir stressad över att man inte kan sova och sen blir det hela en ond cirkel. Det slutar med att man somnar för att kroppen är utmattad, inte längre trött utan helt utmattad. Hur normalt är det egentligen? Ska det verkligen vara så här? Jag blir trött av att bara tänka på allt, så jag låter bli det.

Jag vill ha mitt liv tillbaka. Livet, var är du...?

- Carro

Save You

Har haft en jätte trevlig eftermiddag. :) Det behövdes verkligen. Det blev en massa skratt, djupa tankar och bara alltmänt konstiga komentarer. Ibland borde jag kanske bara vara tyst, men det var kul endå. Vi båda är ju som vi är. ;) Precis vad jag behövde! Tack för det! :)

Take a breath, I pull myself together.

Just another step until I reach the door.

You'll never know the way it tears me up inside to see you..

I wish that I could tell you something to take it all away.

Sometimes I wish I could save you,

And there's so many things that I want you to know.

I won't give up 'til it's over.

If it takes you forever, I want you to know..

When I hear your voice,

It's drowning in the whispers.

It's just skin and bones,

There's nothing left to take.

And no matter what I do,

I can't make you feel better.

If only I could find the answer to help me understand..

Sometimes I wish I could save you,

And there's so many things that I want you to know.

I won't give up 'til it's over.

If it takes you forever, I want you to know that..

If you fall, stumble down, I'll pick you up off the ground.

If you lose faith in you, I'll give you strength to pull through.

Tell me you won't give up,

'Cause I'll be waiting if you fall.

You know I'll be there for you.

If only I could find the answer to take it all away..

Sometimes I wish I could save you,

And there's so many things that I want you to know.

I won't give up 'til it's over.

If it takes you forever, I want you to know..

I wish I could save you..

I want you to know..

I wish I could save you..

 

- Carro

Time To Say Goodbye

Hade en lugn och skön Valborg hemma med familjen och grannara. Det blev som vanligt massa skratt och jag kan lova att jag nästan har träningsvärk i magen av allt skrattande! Trevligt var det. :)

I morse blev det uppstigning vid 7 så vi skulle hinna innan vi skulle åka mot Sthlm och shoppa, som vi alltid brukar göra 1 Maj. För en gångs skull så var jag inte bakis idag, det känndes bra! Shoppade inte jätte mycket. Det blev en ny stor silverklocka, en ljusrosa jeans jacka att ha till min spetsklänning, ett par ljus lila chinos, ett randigt linne, en ljusgrå tröja med halvlånga armar och spets och sen blev det ett par jättefina vira gladiatorskor med nitar på som jag också ska ha till klänningen! Är helt nöjd med shoppingen, för jag shoppade bara sånt som jag behövde för en gångs skull! Kom hem runt halv 4 och sen blev det middag och nu sitter jag här. Saknar en viss person som fan! För exakt ett år sen idag så började vi leva på riktigt. Livet har aldrig varit bättre än vad det var just för ett år sen. Spola tillbaka tiden, snälla?

Jag fixar det inte längre! Jag kan bara inte leva utan min andra hälft, min Puff, min fru mitt liv. Det går inte, det gör så förbannat ont! Jag vill inte att det ska vara så här längre... Jag vill att det ska vara som förr, det är det enda rätta, det vet vi båda två. Varken du eller jag klarar oss utan varandra, det liksom saknas någonting hela tiden. Hur mycket man än försöker glömma och gå vidare så går det inte, jag kan inte. Allting påminner om den tiden coh hur otroligt roligt livet var. Nu är det inte på samma sätt längre, halva jag saknas hela tiden... I'm sorry, I can't be prefect... But I'm nothing without you!

Jag ångrar inte att jag glömmde stäng av ljudet på mobilen i natt heller. För de personerna som hörde av sig är personer som jag sakanr så jäkla mycket så det gör ont,  fast inte lika ont som utan henne, jag ångrar det inte. Jag saknar de personerna så det gör ont, så där ont så man bara inte kan gå vidare, hur mycket man än vill så bara går det inte alls... Hur mycket jag än vill så kan jag inte sluta sakna honom.

- Carro