Saknad

Då var det gjort. Jag överlevde! :) 

Men jag tror dom två hade roligare än vad jag hade. :p Vad jag pratar om får ni se en annan dag, annan vecka, annan månad. Det märks. Tråkigt för er! 

Bland det värsta som finns är nog att inte sova som man ska. Det sabbar liksom så mycket, hela dagarna blir förstörda och alla får lida av det. Fast även om de senaste dagarna inte har varit så mycket sömn så är jag bara trött, så där bara trött, inget mera. Trodde veckan i skolan skulle bli jobbig efter helgen och lovet, men hittills är det inte jag som fegat. Vad har hänt med dig? Jag bryr mig inte, skönt att slippa dig bara kan jag lova! Känns som om det börjar ändra sig nu, förr var det jag nu är det du. Kan du då försöka inse hur det var för mig? 

Igår blev allting så där snurrigt och förvirrat igen. Jag vet inte varför du ringde till mig utav alla personer som finns i ditt liv, jag tror inte ens att jag kan säga att jag finns i ditt liv längre, men varför? Vad ska jag säga eller göra? Vad vill du med det hela? Jag vet inte om jag vill eller inte, jag vill inte in i samma skit igen. Jag vet ärligt talat inte om jag skulle säga ja eller inte... Detta tror jag ingen på denna jord tror på egentligen, men det är så det är. Det är klart att jag vill, jag vill inget annat. Men jag orkar inte, jag vill inte göra om samma sak och du anar inte hur jobbigt det är för mig att inse.  Jag vill inget annat än att ha dig nära igen, men det vi hade var inte jag. Tror att det är dags att inse att det är över nu. Det bara är över nu. Jag kommer tvivla på det här, det vet jag. Men jag vill inte jag klarar inte av det en gång till. Jag vet vad du gjorde förra gången och vet inte om jag kommer kunna lite på dig fullt ut igen. Förlåt, men det du gjorde sitter djupt. Alldeles för djupt. Men jag behöver dig i mitt liv, det finns det ingen tvekan om, men jag vill på samma gång inte en gång till. Förstår ni vilket svårt val jag har framför mig? Ibland skulle man bara vilja ha facit i handen och veta hur livet skulle bli om jag sa ja respektive nej, bara för att få se hur livet skulle bli då. Men icke har man någon sådan tur heller, värdelöst! Det är mycket man vill ha och tvekar över, det är många fel vägar man måste gå innan man hittar den rätta. Men det borde väl finnas en gräns? Jag önskar bara att detta valet skulle vara lite lättare än vad det är just nu. Jag vill inget hellre än att ha dig nära, men jag vill på samma gång stöta bort dig. Hur ska det här sluta? 

Måste verkligen städa mitt rum någon dag! Jag måste ta tag i Terrors utställningar, börjar ju lite liiiite små panik med allt nu! Massa att göra, hur ska man hinna allt? Måste dessutom börja små planera midsommar lite grann redan nu. Tiden springer ju iväg! Lille älskade Terror blir ju 1 år, 1 ÅR, den 18 April. tyckte han nyss var 11 veckor och så där gulligt liten och bara min.. Måste säga att han är nog den som jag saknar mest, dag som natt, all the time. Han är en sån som man bara inte kan leva utan!