Äh, vad fan det blir som det blir helt enkelt. Jag är trött på att vänta. Jag är trött på att inte kunna gå vidare. Jag är trött på att inte veta vad du vill. Jag är trött på allt detta icke-vetandet. Det tar på krafterna. Därför får det bli som det blir. Jag kämpar inte längre för dig, för jag vet inte om dete är värt det. Jag kan inte leva utan dig, men detta är jobbigt för mig. Om du bara visste hur mycket jag förändrar mig själv för din skull, för att du ska se att jag kan bättre på alla sätt den här gången. Jag vill inte trippa på tå, det är inget roligt liv... I mina ögon kommer du alltid betyda alldeles för mycket och dag som natt saknar jag dig så att det gör ont. Alla andra jag träffar jämför jag bara hela tiden med dig, för dom gör inte samma som du gjorde. Det kan räcka med att dom inte ligger som du låg baksom mig när vi myste i soffan. Jag har försökt släppa alla de tankarna, men det går inte. Hur mycket jag än vill få dit ur mitt huvud så går det inte. För jag kommer alltid tycka om det otroligt mycket ska du veta. Jag önskar bara att du kunde inse allt det här. Visst, livet rullar på utan dig, och jag mår helt okej hela tiden, men allting påminner om dig. Det är tufft, jag vill släppa dig men det går inte. Det här kanske var dumt endå... Jag ångrar aldrig den tiden vi hade, även fast jag alldeles för många gånger skrikit det med tårfyllda ögon... Jag ångrar aldrig oss, jag ångrar bara vissa små saker som jag önskar att jag kunde ändra på, ge de en andra chans... Ingen snurrar till mitt huvud så som du gör. Sanningen är att utan dig är jag ingenting alls.
- Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar