Satt precis och läste igenom massa gamla blogginlägg från min men även hennes blogg. Så sjukt roligt som vi har haft i våra dagar! Lagomt mycket jag saknar det nu kan jag lova... Som alla äventyr under Maj då det var vi tre, eller fyra, och nu är det inte samma sak längre. Jag liksom saknar det väldigt mycket! Förra gången vi gick skilda vägar så var det nog lika bra. Jag var dum och försökte inte ens rädda det vi hade då. Jag vet inte hur jag tänkte, och det kommer jag få äta upp resten av mitt liv skulle jag tro, det liksom äter upp min innefrån varje dag. Ärligt talat så vet jag inte varför vi gick skilda vägar den här gången. Jag tror att det på ett sätt var det lättaste för oss båda, fast vi båda visste att det var fel att släppa varandra. Men just i det ögonblicket så var det det lättaste valet. Just då orkade jag bara inte mera, jag ville inte behöva bråka om det varje gång vi träffats. Jag vet i efterhand att det var fel, jag borde ha respekterat dina ord mera än vad jag gjorde, men du om någon borde veta att jag är allt annat än perfekt... Sorry för att jag är ett sånt jävla svin mot dig... Du förtjänar bättre Puff. Sen när jag ser hur lycklig du är med dina gamla vänner så gör det ont, förbannat ont i mig.. Känns som om dom inte kunde umgås med dig vär "vi" existerade... Det är en av alla anledningar till att jag tvivlar på om det ens är någon idé att försöka gå tillbaka... Du är lyckligare utan mig babe, och det är bara att inse I guess... Jag vill inte slåss för din lycka, jag vill att du ska vara lycklig, och är du lycklig i ett liv utan mig så är det bara att acceptera det och gilla läget. Det kanske helt enkelt är bäst för oss båda om det förblir så här, eller är det verkligen det? Jag tvekar på allt just nu, jag tvekar på vad som egentligen är bäst för mig.
Se inte det här som ett "Carro kryper tillbaka", för det gör jag inte. Jag måste bara få skriva dessa rader för det här är nog det enda sättet att få personen att läsa det här.. Jag saknar personen väldigt mycket, men tror att det får förbli så här för att personen verkar mycket gladare utan mig vid sidan. Life Is Hard Sometimes...
-Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar