"Alkohol skadar din hälsa"
Varför kan man inte lyssna på sådant? Denna gång skulle det ha behövts!
Mår pyton idag och vill helst glömma att gårdagen någonsin har existerat.
Resan till fjällen, Ramundberget, var i alla fall toppen. Lite för kallt visa dagar kanske, -42 grader är inte riktigt min grej. Men skidåkningen var kalas bra! Toppen väder när den värsta kylan la sig och liftarna öppnade igen. Åkte inte alltför mycket, fegade ur när det gällde knät. För jag inte ville ha sönder det. Hade kalas skidor! Völkl´s nya för säsongen, sjukt roliga, men kan lova att dom åt benmuskler! Hade jag haft 10 000 över så hade jag lätt köpt med mig dom hem, det kan ju alltind vara bra att ha två par skidor att byta med? :) Vi flög till Röros från Arlanda och åkte sedan två timmar buss innan vi var framme. Skönt att flyga, men tjänar ju liksom lite tid. Men Röros flygplats måste nog vara den minsta lilla flygplats jag sett!
I fjällen så konstaterade jag att det är till Ramundberget jag och Myra ska flytta när jag gått ut skolan. Där skulle både hon och jag trivas, och det är lagomt långt här ifrån.
Kom i alla fall hem från fjällen i torsdags kväll. Då var det sängen som gällde. Upp igen på fredagen och börja packa, igen. Nu var det resan till Norrköping som skulle packas. Kastade ner lite kläder och mötte Sara i stan vid två, åkte buss till Tonys jobb där vi hämtade bilen som skulle ta oss ner till Norrköping. Gjorde en snabb shoppingrunda på Gränby, tankade, åkte mot Norrköping. I Enköping blev vi hungriga, då blev det Donken, det var för övrigt det första, och enda, jag åt den dagen, käkade. Kom på att vi glömt köpa Tranbärsjuice så det gjorde vi i Enköping med. Åkte vidare. Dimman var ju inte alltför rolig att åka i... Väldigt dålig sikt.. Efter att vägen försvunnit i dimman någon mil från Flen så tog vi en liten "panik-paus" i Flen innan vi åkte vidare. Mötte upp Richard och Danne på någon mack och vi åkte till deras lägenhet. Då började vi dricka, klockan var nu åtta. Jag och Sara fixade till oss och blandade grogg. Träffade massa nytt folk den kvällen och natten. Men massa skit hände också.. Så jag vill helst bara glömma den dagen och allt som hände. Sov väl mellan sex och sju på morgonen, så det blev inte mycket sömn.. Vi skrek oss trötta och tvär slocknade båda två, tur det kanske.. Jag åkte från Norrköping i morse vid halv nio. Sara är kvar och åker nog hem i morgon. Jag kom hem halv tolv och mådde då skit kan jag lova. Var full när jag vaknade och blev bakis i bilen på väg hem. Bra där.. Aja, han fick i alla fall ett gott skratt åt mig. Däremot så ligger det viktiga kvar i Norrköping och kommer inte hem förrän i morgon kväll, saker som min plånbok, kamera och massa kläder. Jag var då inte riktigt vid medveetande när jag skulle snabbt kasta hiop mina saker och försöka hitta mitt batteri till telefonen som låg någonstans i Richards rum, men jag hittade det!
När jag kom hem var det sängen och vatten som gällde, mådde inte direkt party kan jag lova.. Halvsov någon timme till slut, åt lite och tog Alvedon sen funkade det bättre. Mår fortfarande lite dåligt, men det beror nog på att jag inte sovit. Kvällen spenderas under täcket, aa, det är nog så det blir. Jag har ingen lust att göra någonting alls...
Det är liksom så svårt att veta, nu är det inte bra lägre, det ser alla. Det går inte, det knakar konstant och tilliten är borta. Vad finns kvar? Jag önskar att det inte var som det var, det är inte roligt.. Men vad är roligt nu för tiden, egentligen? Jag vet ärligt talat inte längre... Förlåt.
Från det ena helvetet till det andra så började ni igen. Jag förstår inte hur ni orkar, hur kan ni sova på nätterna? Nu är ni ännu hemskare än vanligt, vad tjänar det till? Det finns inget kvar längre, det är ord mot ord och det som inte får hända kommer hända. Jag bara vet det. Jag bad aldrig om detta, jag gjorde som jag gjorde för att det blev för jobbigt från min sida, det var aldrig meningen att såra eller göra dig illa. Det lovar jag. Men vad var det som gick snett? Jag försöker inte ens förstå det här längre, då sover man till slut inte på nätterna. Men vad gör väl det? Då slipper man mardrömmarna, som för övrigt kommer vara hemska inatt.. Men det är en vanesak.. Till slut så stänger man bara av allting, kroppen orkar bara till en viss gräns. Nu stänger jag av allt, orken finns liksom inte... Jag är så sjukt förvirrad när det gäller allt och alla, vet knappt ut eller in på någon eller något.
Jag förstår inte vad som har hänt med dig, jag kommer alltid finnas där för dig, oavsett vad som än händer vilket jävla bullshit! Du och jag var en lögn, jag fördrev din tid. Men att du gör som du gör just nu gör mig ledsen... Det gör så sjukt jävla ont allting, varför? Jag gjorde aldrig någonting för att förtjäna detta... Om du bara kunde försöka förstå hur det är att se allting från mitt håll. Hur lätt tror du att det är? Jag sakanr din närhet så jobbigt mycket så du inte kan förstå... Att få krypa ner bredvid dig i sängen och känna din närhet, kan du förstå hur det känns att helt plötsligt bara slitas ifrån allt det? Nej, det du inte. För du hade ju endå flera att använda.
Jag har gett upp det mesta nu. Killar som heter Micke eller Mathias ska jag bara hålla mig undan, för det blir bara problem med dom... Jag har gett upp dig med, jag ger upp dig. Jag orkar inte med dessa bråk längre, det gör för ont. Det är för mycket på samma gång. Han är inte värt det, jag kan lika gärna ge upp honom... För det är ju endå bara massa skitsnack... Jag önskar att jag slapp ge upp honom, för han är en sjukt stor trygghet i mitt liv... Men det går inte, det funkar inte. Ingenting funkar längre. Jag har gett upp hoppet om allt.
Vad jag absolut inte längtar tillbaka till skolan, då kommer det helvetet börja igen, och denna gång är det värre.
Julior är någonting jag inte tycker om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar