Känner inte längre för att göra någonting alls. Ser ingen mening med att göra någonting. Allting blir ju endå fel, på ett eller annat sätt. Så varför ens försöka? Det är bara slöseri på icke-existerande energi just nu. 

Jag tycker att du kan bestämma dig nu, sluta upp med ditt hoppande. Kan du ens förstå hur allt detta känns för mig? Att prata med dig, eller att prata om det då visar jag ingenting, men innerst inne så är allting inte så bra som det visas utåt. Att hela tiden leva i en lögn, en förbannad lögn som vi skulle slippa om du bara kunde bestämma dig någon gång. Att hela tiden vakta sin tunga, inte kunna säga det jag vill säga, att dölja sanningen för alla. Det kanske är lätt för dig, men inte lika lätt för mig... Har du tänkt på det någon gång? 

Knas på allting, allt är bara snurrigt. Sånt som jag inte riktigt orkar.. Det ger mig huvudvärk! 

Alla ger mig huvudvärk! 

Allting tar bara onödig ork!