Tänk så skenet kan bedra ibland... Jag hade verkligen inte trott det här om dig, vad är det du vill stänga mig ute ifrån? Det är inte så att jag kommer ångra mig och det blir som förr igen. Det funkar ju inte, det vet vi båda om. Jag klarar inte av det. Det här gör mig arg, ledsen och besviken. Allting på samma gång. Det enda jag kan göra är att se på, se det ske, se den försvinna ur mitt liv utan att aldrig mera återvända. Livet känns nu rätt piss vill jag lova. Se hur otroligt falska människor kan vara, jag trodde verkligen inte det här om den personen... Skenet bedrar...
För tillfället är allt snurrigt och jag vet knappt ut eller in på någonting. Folk tycker tydligen om att snurra till mitt huvud på samma gång samtidigt. Inte okej. Jag skulle behöva komma bort ett tag från allt och bara vara för mig själv, finns den tiden? Nej. Vart skulle det i sånt fall vara? Ingen aning. Jag är fast i en ond cirkel som jag inte kan ta mig ur, en gång hade jag en liten som tog mig ur det. Nu har jag inte det.
Jag hade verkligen behövt Norrköpingsresan i Juni, men icke. Det skiter sig. Allt skiter sig.
Kan någon någon gång för en gångs skull ge mig sanningen och bara sanningen...?
Snart slutar vi. Då ska jag hem till S och ta det lugnt, hämta mina saker och sen möta mamma vid Gränby vid halv 4, hämta lite kataloger till höstens utlandsresa och sen åka hem och fixa mitt rum med de nya sakerna som inhandlades igår.
- Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar