Jag ser hur mitt liv kommer bli som då. Jag ser det förstöras, men ajg stoppar det inte. Ingen stoppar det den här gången. Jag borde ha lärt mig från förra gången, men tydligen inte... Jag ser hopp i dina ögon, du vill att allting ska bli som då. För du tyckte om den sommaren. Dina ögon visar hopp, mina ögon visar räddsla. Varför är det så?

Jag vill, men jag kommer förlora som fan på det, och i slutet kommer ingen stå kvar vid min sida.

Jag vill inte, jag vet inte om jag orkar gå igenom samma sak en gång till. Förra gången var för jobbig...


Kan inte någon banka lite vett i mitt huvud? Det skulle verkligen behövas den här gången!