I can never be the one you need

För tillfället känner jag inte för någonting alls. Eller jo, jag vill slåss. Jag saknar slagsmålen. Onda knogar, blod, spruckna läppar, ALLT! Jag skulle behöva ett slagsmål bara för att få ur mig allting just nu. Men men.

På vägen hem idag så kom det tillbaka, sakanden efter dig, dig! Jag borde inte känna det, men vad fan ska jag göra? Jag är inte mer än människa precis som alla andra... Att åka ner till Norrköping kommer på ett sätt bli så sjukt kul och skönt att komma bort från Uppsala. Men på samma gång så kommer det bli jobbigt, den vägen finns det mycket minnen på.. Eller ja, hela vägen från Tystberga till Stavby.. Är inte på topphumör just nu så jag ska nog ta en dusch, dricka lite te och sen gå och lägga mig och hoppas på att jag somnar snabbt.

I know you love me
You always hold me close and give me all your love
But I feel every time you´re around some how
You make me wanna leave evertyhing we got
I don´t know what it is or what it is you do
But the thing is like this I can´t stand you

I see you smiling

But you ain´t smiling at me you smile at them

You look at me whiteout a sign

I hear you talking

My words go trough you I am talking to a wall

I watch you sleeping

You dream of someone and that someone ain´t me

And I can never be the one you need

I know you hate me

Your always acting cold and show no signs of love

But I feel every time you´re around some how

You make me hold on to what it is we got

I don´t know what it is or what it is you do

But the thing is like this I can´t leave you...