Mår helvete och knarkar typ Alvedon och Noskapin för att hålla mig på benen, detta ogillas. I morgon är det fredag och jag har bara två lektioner, bara att pina sig själv och klara de få timmarna i skolan. Det ska nog gå bra. Helgen blir, som vanligt, lugn med jobb någon utav dagarna med inte mera än så, skönt! I morgon blir det lyxmiddag till mig själv, i min ensamhet hemma med djuren. Det ska på nåt vis bli skönt, kan behöva lite tid för mig själv.
Just nu sitter jag och knarkar Nomy och Lars Winnerbäck, vet inte vad jag fick för nostalgi ryck idag riktigt, men jag måste nog erkänna att det finns mycket minnen till den musiken! Det är sjukt vad musik kan göra att man minns saker, en låt som får mig att tänka på en händelse, eller flera händelser. En annan sak som också är konstig är att konstigt nog så har låtarna som spelades i sommras, under alla dessa bilresor hit och dit, inte spelats sönder, och de har inte heller några dåliga minnen. Det enda jag kan tänka på när jag lyssnar på dom är hur sjukt underbart och roligt vi hade under de månaderna. Jag tror aldrig att jag skrattat så mycket som jag gjorde under de månderna. På ett sätt så svider det att säga att jag saknar det, vet inte varför men tror att det är därför att det är som det är och blev som det blev med allt då. Allt jag gav upp, eller förlorade. Några av de låtarna som det finns mest minnen till från sommaren 2009 är:
Tobbe och Gabbe- Jag Minns Varje Stund (helt sjukt underbar låt)
Anton & Affe- Låt Oss Leva För Evigt (den gången du sjöng den men bytte namn glömmer jag aldrig)
Björne- Jag Hatar Snigel For Life (natten mellan Järva och Gimo i lastbilen, behöver jag säga mera?)
Promoe- Svennebanan (midsommar 09)
Lasse Stefanz- Felicita
Lasste Stefanz- Oh Julie
Lasse Stefanz- I Ett Fotoalbum (kvällen i stan när jag jobbade första gången, alla tre)
Flo Rida- Right Round (på väg till Öregrund, när jag träffade Madde)
Pink- Please Don't Leave Me (texten får tala för sig själv)
Jordin Sparks- No Air (den du gillade)
Nej, nu får det räcka med låtar som påminner om sommaren 09 och alla dessa minnen. Jag kan säga att jag hade så sjukt roligt under de månaderna som var då och jag har aldrig ångrat det. Även fast jag sakt det alltför ofta, men jag ångar ingenting som sas eller som vi gjorde tillsammans. Livet har aldrig varit så bra som det var då. Jag ångrar olyckan till en viss del, men det är nog förståeligt om man tänker efter. Jag, eller vi, levde fullt ut då. Det jag kan säga nu är att jag saknar det, som fan. Den tiden i livet glömmer jag aldrig!
Känns helt sjukt, om en vecka var det ett år sen som vi började "umgås" på riktigt. Det var runt den här tiden som vi träffades för första gången, jag minns det så väl. När jag sitter här och tänker tillbaka på allt så ler jag för mig själv. Det leendet bevisar att jag inte ångrar det som hände, inget av det. Man lever bara en gång. Satan så kul vi hade! Ibland kan det kännas konstigt att det inte är som förr, på nåt vis, men vissa saker kan man inte påverka, överhuvudtaget. Jag är bara glad att vi faktiskt pratar, det är väldigt sällan men det händer. Det här var endå mitt val, jag fick som jag ville. Från början så höll detta beslutet på att kväva mig, men nu känns det bra.
Fast jag blir inte klok på dig, vet du det? När inte du vet varför du gör vissa saker, hur ska jag då kunna veta varför du gör de? Det vi gick igenom tillsammans gör att det finns nåt speciellt, kan du förstå det?
Tvivla aldrig på om jag saknar dig eller ej, för det gör jag. Jag saknar dig dag som natt, sommar som vinter, du är alltid i mina tankar, hela tiden. Frågan är bara, tror du fortfarande på det här?
- Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar