Igår lekte vi i studion på foto lektionen. Några av bilderna får ni se. Jag hade verkligen glömt bort hur kul det är att fota i studio! Bilderna ska vara till ett CD-omslag som vi håller på med. Ananrs så var dagen rätt bra. Jag avskyr detta eviga pollen bara! På bussen till skolan så bestämde jag och Ayo vad vi ska göra efter studenten, och det kommer bli så sjukt kul! Jag är pepp som satan tills studenten nu! Fast det är 1 år kvar, men endå..
Sen var sista lektionen inställd för läraren var borta, gissa om alla blev glada! Mötte upp bror på stan och snackade lite skit medans jag väntade på att Ayo skulle komma till stan. Sen åkte vi hem, och på kvällen gjorde jag ingenting alls.
Idag är jag sjuk, fan! Har verkligen inte alls tid med detta nu, har sjukt mycket som bara måste bli klart och idag är det bara 6 veckor kvar tills vi slutar. Känn pressen och ångesten över detta? Aja, det löser sig det med, det gör ju allt. I morgon blir det hur som hellst den tidiga bussen med min busskompis så vi kommer i tid till skolan. För dit ska jag i morgon, oavsett hur jag mår. Så är det bara. Knät får bära eller brista på idrotten, för nu är jag less på detta förbannade stilla sittande! Jag ska börja träna igen, och så är det. Usch, i morgon är det en lång dag i skolan...
På fredag är det bara djuren och jag hemma. Alla de andra skulle bort på sina saker. Så det blir till att handla lite middag från Saluhallen hade jag tänkt :) Det blir lyxmiddag i min ensamhet, inte helt fel! Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska laga än, men det blir säkert bra. Annars så kommer helgen nog bara bestå utan jobb och plugg, tyvärr... Kanske skulle träffa Pernilla när dom kommer ner också :) Det var evigheter sen jag träffade dom nu! Senast var på Hallowenfesten vi hade i Stavby, det var till och med innan blev gravid! Gud vad tiden går snabbt! Illa att det var så längesen vi träffades... :(
På ett sätt så känns det som om vi är ment to be, eller vad jag ska säga. För det vi har gått igenom tillsammans är det inte många som har gjort. Det gör att man bygger upp en annan sorts trygghet till varandra, jag vet inte, men det blir liskom som om man får börja om från början med livet och den personen som gått igenom samma sak som dig är den enda som vet hur det känns. För att lära sig allt igen så behöver man vara två, man måste vara två. Annars går det inte. Det här är någonting som inte går att förklara på något sätt, det bara går inte. Man måste vara med om det för att förstå, och det hoppas jag att ingen behöver göra, någonsin. För det är inte roligt, men personen som står vid din sida betyder så mycket mera på ett annat sätt. Äh, det är ingen idé att försöka förklara hur det är, för det går endå inte.
För det jag har fått gå igenom efter allt som hände är inget jag önskar att någon någonsin behöver göra, för det var aldrig roligt, det var bara motgångar och smärta. En arm som knappt gick att använda och smärtor som inte går att beskrivas. Smärtor som var både fysiska och psykiska. Ca 10 månader har gått nu, och det är fortfarande inte okej. Jag kan inte säga att jag mår bra, för då ljuger jag. Det fysiska är nästan borta, måste bara börja träna upp musklerna igen, men det psykiska sitter fortfarande kvar. Jag hoppas att jag en dag slipper detta, för ibland känns det nästan som ett handikapp på nåt vis.
Att utsättas för samma situation som då, fast vi byter plats är det enda sättet att komma över detta en gång för alla.
Fast just nu funkar det, det är sånt här som får ta sin tid, det går inte att stressa bort direkt. Det enda jag kan säga är att jag är glad att jag lever och att jag endå kom undan med de skadorna som jag fick. Jag önskar att det aldrig hände, och jag anser att det är mitt fel att det hände. Det har jag aldrig berättat för någon, men jag ser olyckan som mitt fel, men hur skulle det kunna vara mitt fel, egentligen? Jag körde ingen av bilarna. Nej. Men på nåt vis så känns det som om det var mitt fel allihopa och om vi bara åkt en minut senare så hade det aldrig hänt. Det här är inget vi pratar om så, det näms ibland med ett skratt inblandat, men innerst inne så vet jag att det är mitt fel att det hände.
- Carro
Den ska fyllas i en gång till, men innan dess så ser den ut så här.
Den är gjord 1 Mars i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar