Helt jävla värdelöst. Jag klarar inte av att ta Terror, Tiger och Myra under samma tak. Ögonen kliar och rinner, nästan rinner. Jag nyser som en idiot hela tiden och astman är tillbaka. Kul! Men nu är det bara att inse att jag inte har något val längre, och det känns skönt, riktigt skönt. Att jag tog hem honom dessa dagar var en anledning att jag skulle testa och se hur det gick. Allting gick perfekt, tills jag inte klarade av ännu ett pälsdjur i huset. Bara Myra & Tiger är precis på gränsen fast lagom under gränsen så jag slipper den värsta allergin och astman. Så lille Terror pojken får åka tillbaka till Isabell redan i morgon bitti, för att jag ska slippa bli värre och för att jag nu insett att det inte går. Så hos Isabell stannar han, hela sitt liv. Det ska bli skönt. Visst är det tufft, men nu när ajg själv märker hur dålig jag blir så finns det ingenting att välja på, och det är skönt för det finns inget att tveka på längre. Detta kommer att bli bra, det vet jag. :)
Isabell, det finns verkligen ingen, ingen, som är bättre för Terror än dig. När vi först träffades så var både mitt liv och Terrors ett rent kaos på alla sätt. Men att se hur lugn han blivit under dessa månader gjädjer mig. Det är skönt att se att han mår bra och är den han är idag. :D
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar