Frågan är varför? Varför efter så lång tid? Varför? Jag hade inte förväntat mig någonting alls. Men det är kul, kul att se att du lever. Jag har glömt all skit och minns bara det bra. Varför leva kvar i det förflutna?

Snart ska jag in till Uppsala och träffa Isabell och lämna tillbaka Terror. Det gör ont. Riktigt ont, men det är bara att gilla läget och inse att det faktiskt inte går längre. Hur mycket jag än vill så funkar det inte. Men han kommer alltid att vara min ögonsten, mitt hopp, min lycka. <3