Lovade ju att skriva mera senare så här kommer det.

Förutom att det är allmänt en massa kaos i mitt huvud just nu så måste jag bara, än en gång, få ur mig lite skit. Hur fan beter ni er egentligen?! Ni tror att ni äger världen och att alla vill vara som er, men vet ni? Ingen vill vara som er, jag förstår inte ens hur ni två kan vara vänner över huvudtaget. Ni är så pass olika! Nog om det. Jag & Du kommer inte bli sams igen, för två så envisa personer som du & jag kommer aldrig kunna hålla sams. Aldrig i hela mitt liv att jag sväljer min stolthet igen och kryper tillbaka, för jag vill inte ha tillbaka dig. Jag vill inte ha tillbaka någon nu. De jag säger hej då till nu är raderade ur mitt liv för alltid. Skolan är någonting man går till för att sköta sitt "jobb", visst det är alltid skönt att ha någon att prata med ibland, men egentligen, vad spelar det för roll? Jag har mera och mera börjat köra med "Taggarna utåt" mot både nya och gamla vänner. Men ni får skylla er själva. Jag har mina Lyckopiller, dom två vet vilka dom är, sen har jag underbara vänner i klassen sen behöver jag inte flera, eller ja Isabell & Terror kan få vara med på ett väldigt betydelsefullt hörn dom med ;)

En sak till som jag funderat över är att jag har typ inte sovit själv på över ett år nu, först så umgicks jag med Saara i ca 7 månader, sen han i 3 månader, sen någon månad med Mathias, och jag är en väldigt närhetsberoende människa tills nu. I natt när jag sov bredvid Mathias så ville jag absolut inte ha honom nära, jag kände bara att jag ville bort. Varför blir det så ibland? Kanske var det bara en engångsgrej, men tänk om det kommer att fortsätta att vara så? Jag känner absolut ingenting just nu, inget hat, ingen illska, inget sånt. Det enda jag kan känna ibland är extrem avsky mot vissa människor, eller en extrem glädje. Men när jag känner någonting så är det extremt, det är inte bara så att jag kan vara småglad eller känna lite smått avsky, utan när jag känner någonting så är det väldigt extremt. Vilket är jätteläskigt, det är inte direkt någontong som man vill känna, inte så extremt och mellan gångerna som jag känner extrema känslor så är det ingenting, absolut INGENTING alls. Mysko...

Aja.

I morgon (fredag) så ska jag i alla fall hem till Saara efter skolan och bara ha en mysig hemmakväll med film, ansiktmasker, godis, chips och te precis som förut! Sånt blir man lycklig av att bara tänka på :) Ska i alla fall sova där tills på lördag hade jag tänkt. Sen har jag ingen aning om vad som händer på lördagen, kanske stannar hos Saara, kanske åker till Mathias, kanske åker hem, vem vet jag kanske hamnar någon annan stans på denna planet. Sånt som märks helt enkelt :)

I know that you want to lay me down in a bed of roses

Hittade en ofantligt ovacker bild på mig som är tagen i somras på sjukhuset..

En liten Tiger som mamma & pappa skaffat

Terror & Tiger- Gullungar! <3

Jagbarakändefördet