Det finns så mycket att skriva, mycket som aldrig ska sägas eller skrivas. Jag är jätteförvirrad just nu i alla fall.. en del av mig vill bara gå, gå från dig innan du sårar mig, då är det bättre om jag sårar. Medans en del av mig inte vill annat än att stanna vid din sida och leva med osäkerheten och vara extremt paranoid, att hela tiden trippa på tå och försöka vara perfekt alldeles för mycket. Varje gång du ljuger för mig så rasar i princip mitt liv ihop, totalt. Jag vill inte att det ska vara så.. Minsta lilla lögn och jag mår dåligt över att jag inte är tillräckligt perfekt så du kan säga sanningen till mig..

Det känns som tusen nålar, jag går på krossat glas

Jag stöter omedvetet bort människor i min närhet just nu, bara för att jag ska kunna fokusera på det som är viktigt i mitt liv, skolan. Men vissa människor vill jag inte stöta bort, det går av bara farten och då blir jag ännu mera osäker hur jag medvetet kan stöta bort så pass betydelsefulla personer i mitt liv..Det kanske är ett tecken på att jag ska stöta bort allihopa som kommer för nära mitt liv, jag vill inte, men tänk om det är det enda som behövs? 

Nu ska jag äta middag, skriver mera senare när jag ätit.

 I´m sorry, I can´t be perfect...