Jag är trött på ditt beteende mot mig nu. Vänner behandlar inte varandra så, eller ja, vänner kan man inte kalla det längre. Mellan oss finns det ingenting, jag känner inte att det finns någonting kvar nu. Inte efter alla gånger vi bråkat. Jag orkar inte lägga ner mera tid och ork på att varken tycka illa om dig eller att orka försöka vara din vän när det passar dig. Det är någonting som stör mig extremt mycket. Vi är bara vänner när det passar dig, vet du hur jobbigt det är? Jag orkar inte bry mig. Jag har tappat lusten till att umgås med dig. Skulle tro att vi har vuxit ifån varandra helt enkelt. Tror vi aldrig har passat så bra ihop. Visst hade våran vänskap brister, bråk och nedgångar i ettan. Tvåan började bra efter en bra sommar, men sen vette sjutton vad som hände. Visst alla finner nya vänner, men att helt totalt typ radera mig ur ditt liv bara över en natt låter väl endå lite drastiskt, eller? Men om du känner att du vill vara så här omogen och göra som du göra så visst för mig. Inget som jag förlorar på direkt. Jag är endå less på ditt dumma tjat om din pojkvän hela tiden. Det finns andra saker i livet att prata om än honom! Jag blir så trött på det! Alltid detta tjat om pojkvän hit och pojkvän dit. BLÄ! Vill du vara min vän så bättra dig, annars så tråkigt för dig!