torsdag 29 mars 2012

Out of this town


Broder Daniel, alltså vilka minnen. Den musiken, den tiden i livet, allt. Man skulle nog kunna säga att jag saknar den biten av livet, 17-18, då lekte livet. Vi levde som om det inte fanns någon morgondag och vi söp i princip bort alla våra sorger och problem. Vi var på toppen, inget eller ingen kunde nå oss, vi var odödliga. Vi var ute alldeles för sena nätter i stan, vinter som sommar. Vi verkligen levde, verkligen levde fullt ut.
Fast alla växer vi upp någongång, så även vi. Alla växer vi ifrån det "unga och dumma" någongång, även om man aldrig kommer ifrån det helt. För ibland måste man få leva lite!
Men 18 år, sommaren med tjejerna är nog nästan oslagbart, eller nja, kanske går att slå det med. Sommaren som var var också helt okej, men sommaren som kommer nu kommer nog slå den!

Den här kvällen med brorsan har varit lite smått nostalgisk, tråkig och deprimerande. Fortfarande får jag slag i magen av att Myra inte finns längre. Som idag, jag och bror var alltid, alltid, ute på våren med hunden i skogen och gick massa och tog bilder. Idag gjorde vi samma sak - men utan hund. Vi båda tittade på varandra efter bara någon minut och insåg hur deprimerande det var att inte ha den glada lilla hunden med oss. Sen började det regna, som om det verkligen skulle vara så deprimerande som möjligt.
Usch och fy. Även om det snart gått 3 månader så tycker jag fortfarande att det är lika jobbigt som precis efter hon försvann. Saknaden av att alltid ha henne med sig. överallt och sen en dag så blir det aldrig så igen är inte lätt att leva med. Och jag vet att ni som inte haft hund förstår riktigt hur det känns, men det är hemskt.
Jag blir smått knäpp utan henne stundvis och tanken på att hon är aska nu gör inte tankarna bättre.

Sen att livet är upp och ner redan gör inte heller saken bättre, men det ska jag inte berätta om alls.

I morgon ska jag jobba iaf! Efterlite ledigt, vilket har varit sjukt skönt :) Välbehövligt också. Nästa vecka på tisdag kommer F äntligen hem igen! Det har varit långa två veckor kan jag lova! Även om jag fått sett honom varje dag på datorn så är det inte samma sak när man inte får känna den närheten på nätterna. Jag tycker att det var lite taskigt att lämna mig här hemma och åka till andra sidan jorden i två veckor! :( Fast jag hade å andra sidan inte velat följt med dit.
Men snart är han iaf hemma igen :) Och vart mitt fyllo är ikväll är en himla bra fråga.

Nu ska jag nog lägga mig bättre i sängen, vänta lite till på fyllot och sen sova om han tänkt låtit mig vänta alltför länge.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar