...but we never know when and we never know how...
Mindre positiv brud är det som sitter och skriver nu.. Hatar att vänta, i alla fall på sånt här, och så är det ju klart att alla möjliga tankar flyger fram i huvudet, men det har ju en logisk förklaring och det är ingen av de sakerna som mitt huvud kastar ut framför mina ögon. Jag avskyr huvudspöken, dom förstör för mig. Tur att dom inte är där så himla ofta nu för tiden, men när dom väl kommer så är dom inte alltid så trevliga som förr. Varför kan dom bara inte komma med de logiska förklaringarna istället för dessa som man blir knäpp av?
Äh, bara hör av dig nu tycker jag.
Just nu känner jag mig galet bortglömd, men det är jag ju inte, eller jo, på ett sätt, men på ett sätt inte. Äh, ni fattar.
Oroligheten har gått över till ledsenhet som nu har gått över till aggressioner, allt gör mig arg just nu. Hur ska det här sluta? Borde nog sitta här ett bra tag till så jag hinner lugna ner mig lite.
Just nu känner jag för en utgång, en fet och urspårad, som det var förr i tiden. Som den gången på Bj med Y och killarna och all den champagnen och alla shottarna och sen mindes jag inget mera. Eller de gångerna på Kalas med A och diverse olika folk med helrör, för mycket tequlia, borttappade minnen tidigt på kvällen, prat på broar 4.30 på morgonen på sommaren, VIP osv. Minnena är många (även många vi inte minns eller vill minnas) Shit, vad jag kan sakna det ibland.
Senaste utgången som var i Sala med F och killarna var galet bra! Inget urspårande, alla minnena på plats, vi hade bara så galet kul! Gratisfyllor från random killar som det dansades med, härligt folk, allt var bara så galet bra den kvällen/natten. För en gångs skull så lyckades jag hitta den perfekta balansen i fyllan när allt bara är perfekt. Däremot så tok somnade jag i F:s knä på vägen hem sen i bilen, liiiite trött tjej skulle man kunna tro. Dagen efter kändes det i fötterna efter 2 timmars dansande, men kul hade vi!
Fick även en bakis-söndag med F. Galet vad jag älskar dom dagarna! Fast killarna var förbi med pizza och kebab och sen kollade vi film hela högen också på dagen. Sjukt vad livet kan vara perfekt ibland. Till skillnad från nu, eller ja, det är väl perfekt nu med men inte humöret..
Hatar att vara saknig, det suger verkligen... Och jag hatar att sova själv, det går inte längre, jag kan inte somna förrän jag är så trött så jag typ däckar när jag sover själv. Det är inte okej!
Och ja, vad händer i helgen då? Det har jag ingen aning om. Den andra ska väl supa hela helgen så han lär jag väl kanske inte få se förrän söndag, eller? Det visar sig.
Nu ska jag nog fortsätta med att.....göra ingenting tills jag ska sova. Eller tills någon hör av sig...(!!) Smått värdelös kväll? JA
- Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar