Sitter just nu i skolan. Väntar på att läraren ska komma och förklara våran uppgift som vi ska börja med idag. Skulle ha börjat för en halvtimme sen.
Dagen började med att jag fick halvt springa till bussen i morse, och när jag stressar så får jag svårt att andas. Jippi! Äh, det är säkert ingenting allvarligt. I alla fall. Anledningen till att jag stressade så till bussen var att jag skulle till doktorn och kolla knät för tusende gången känns det som... Har tappat räkningen på alla olika doktorer jag träffat nu.. Aja, men nu äntligen var det lite framsteg! Dom kom fram till att jag hade en ledskada i knät, och det måste antagligen opereras för att det ska bli bra. Ska till Sthlm på magnetröntgen nu snart så fort det går så dom får se vad det är som ligger konstigt och vad dom kan ta bort eller fixa till så det slutar göra ont. Men fick i alla fall ett bra besked! -Det kan inte bli värre- Det enda som kunde hända var att jag kunde få mera ont så nu är det bara att köra på med träningen som sjutton innan de får för sig att operera.
Jag hade skrivit en massa bra, men det försvann. Så jag orkar inte skriva om det
Terror, att inte träffa dig varje dag gör ont. Riktigt ont. På ett sätt vill jag att allting ska vara precis som det var när du kom till oss, då det var vi, men jag vill inte leva i en lögn så det är lika bra att det förblir som det är just nu. Även fast jag drömmer om dig, saknar dig, fortfarande skriker ditt namn på nätterna. Men allting var en lögn, varför gå tillbaka till någonting som det inte fanns någon sanning i? Visst är allting sjukt jobbigt fortfarande och jag jämnför de jag träffar med dig konstigt nog. Jag får panik när jag inser att de inte är du. Men jag försöker, jag försöker dag som natt att gör en gångs skull i livet gå vidare och lämna allt det där bakom mig. Allting skulle bli så mycket lättare då!
Tack Micke för att du har förstört mitt liv. Hur känns det? Du måste verkligen njuta, för du lyckades förstöra hela mig, min personlighet, allt. Hoppas du är nöjd med ditt verk. Jag skulle i alla fall inte vara stolt om jag var du. Men endå, fast detta hat mot dig och henne så saknar jag dig. Jag är fan sjuk i huvudet! ...
Det går inte att beskriva hur ont det gjorde att läsa det sista.. Jag har varit i samma situation själv så jag vet hur in i h-vete ont det gör!
SvaraRaderaDu är inte sjuk i huvudet. Saknar man någon så extremt mycket så gör man, det är ingenting som man kan göra nåt åt. Det finns många ärthjärnsjävlar utan känslor mot andra, tyvärrr verkar du ha träffat på en av dem.
Jag vet att du är stark! Jag vet att du en vacker dag kommer att inse hur bra du har det, emn det kan ta tid, väldigt lång tid, men den dagen kommer och då kommer du må otroligt bra. KRam