Bloggandet är inte så högprioriterat i mitt liv just nu. Men försöker blogga när jag har tid. I måndags så träffade jag i alla fall honom, sjukt mysigt måste jag säga. Jag är otroligt närhetskrävande just nu, vet inte riktigt varför. Det är någonting med hösten som förändrar människor. Jag vet inte vad som händer med oss, men det är som om alla bara går i sin egna lilla värld och ser bara sig själva, sen när våren och solen kommer igen så kommer människorna tillbaka. Det är en av alla saker som jag funderat på nu under de senaste två nätterna av sömnbrist, pga knät. Men på fredag är jag ett steg närmare operation antagligen, då ska jag till Sthlm och röntga knät. Ingen som har lust att vara socialt stöd? :p

Aja, men i alla fall så händer det någonting roligt i morgon! Skolan från 8.35-14.00 sen skynda vidare till Villa Anna som har "typ invigning" för de som har varit med och byggt hela stället. Där ska jag fota en massa mellan typ 15-18 någonting sånt. Sen hem och sova! I morgon kommer bli en stressig dag, men det är det kanske värt?  På fredag bär det av till Sthlm med två tåget är det planerat. Kommer väl hem sent någongång under kvällen.

I alla fall. Igår så träffade jag ju ÄNTLIGEN Terror & Isabell. Sjukt längesen var det! :( Jag packade min väska och tog med mig Myra och åkte till Uppsala och mötte upp dom. Plutten hade ju blivit jättestor nu! Så en Carro, en Isabell, en Terror och en Myra gick i regnet till Uppsala Hunddagis för att simma lite! Tror att det var ett år sen sist jag simmade med Myra nu, skärpning! Myra var som vanligt hysterisk över att vara på dagis, träffa Sophia och SIMMA. Terror var sjukt duktig på att simma, plutten! <3 Han plaskade lite mindre än min "lilla" Schäfer. Som för övrigt älskar att simma mera än allting annat på korden och äslkar att plaska och blöta ner hela dagis. Det är en anledning till varför det är skönare och smidigare med en liten hund, men de stora har ju sin charm dom med. Bilder på gårdagens äventyr kommer när jag tömt kameran.

Visst det gör ont, förbannat ont, fortfarande. Jag har sagt otroligt mycket saker som jag inte menat, som jag inte velat säga men sagt endå. Jag saknar det vi hade, det vi delade. Allt det är förstört nu, skulle tro att det är förstört för alltid. Vi kommer aldrig att hitta tillbaka till varandra igen. Jag ångrar mycket, otroligt mycket. Men jag har aldrig ångrat det vi hade, det kommer jag aldrig ångra. Jag kommer sakna allt, men alla vet att ingenting vara för evigt. Det än känslan av att veta hur det var förr, då, innan allting blev som det blev. Att veta att vi har haft så underbart roligt tillsammans. Det är nog det som gör ondast, tanken att det aldrig kommer kunna bli som förr igen. Jag saknar det!

På ett sätt så ångrar jag att jag lät er träffas, det måste du förstå. Men jag är glad för din skull ska du veta, det är ord du aldrig kommer få höra från mina läppar skulle jag tro, men jag vill att du ska veta om det. Jag är glad över att du är lycklig när jag på samma gång saknar det vi hade tillsammans. Jag känner inga aggressioner längre. Det gör bara ont att tänka tillbaka på sommaren och tiden innan allting hände. Jag har i alla fall lämnat allting bakom mig, frågan är bara om det bara är jag eller inte..?

Detta är menat till två personer som vet vilka dom är när dom läser det här, namn som jag inte vill nämna här. Jag är ledsen för det jag gjort, och helst av allt vill jag att det till viss del ska vara som förr. Kommer du ihåg alla skratt? Alla minnen? Minns du ens det fortfarande?

I´m so deep into the shit i can taste the eart...

I made a misstake....

Maby one day we can meet face to face in a place without time and space

Flipsyde- Happy Birthday

Florida- Right Round

Tobbe & Gabbe- Jag minns varje stund

Volbeat