Idag är inte längre en bra dag. Det var en bra dag i morse, för jag fick vakna bredvid dig. Det är det bästa jag vet. Men någonting hände vid lunchen. Orken bara försvann, allting kom tillbaka. Jag som tyckte att att jag varit duktig länge nu och inte tänkt på dig någonting över huvud taget. Men när jag som minst vill det så är det så klart att allting kommer tillbaka. Stressad över skolan börjar jag bli med, det är nog därför allting börjar kännas så här igen. När alla tankarna redan är kaos så passar de dumma sakerna på att komma tillbaka, som ett slag i magen, ett hårt, jobbigt slag i magen. Pricken över i:et var att jag i helgen lyckades ha upp skadan i nyckelbenet, igen. Så nu börjas det om med Mitella, Morfin och smärtor. Lyckat? Skulle inte tro det. Bara det hinner läka tills att jag ska ställa ut Terror i November, annars kan det bli problem... Äh, lite smärta har ingen dött utav. Smärtan är bara svaghet om lämnar kroppen.

Jag förstår ingenting, jag är förvirrad. Du kan inte bara säga att han är värd hur mycket som helst i dina ögon, att vi ska vara vänner och sen bara totalt bryta kontakten. Visst fine för mig. Du är endå inte värd någonting i mina ögon längre. (Det är det jag försöker intala mig själv i alla fall) Jag vill att det ska kännas så nu. Som du behandlat mig den senaste tiden så kan du lika gärna dra långt här ifrån, dit jag slipper se dig. Jag vill radera dig ur mitt liv, men det går inte. Allting som vi en gång gjort tillsammans, minnena ligger och svider som öppna sår. Helst av allt så skulle jag radera dig, flytta här ifrån och börja om. Men det finns det ingen möjlighet till, för jag sitter fast i den här satans staden. Jag vill inte, men jag har inget val jag får läka mina sår och uppleva platser hela tiden som vi en gång gjorde. Visst, jag umgås med helt underbara människor nu, men dom är inte du, ingen är du. Men jag lär mig, dag för dag, att du aldrig mera kommer stå vid min sida. Att umgås med Mathias underlättar, jag tänker på annat och glömmer det som varit, jag lever i nuet när jag är med honom. Nätterna som jag tillbringar alldeles ensam i min säng,  det är då det förflutna kommer tillbaka, det kommer ikapp mig. Nej, nu är det dags att tänka på någonting bättre, tänka på morgondagen. Tänka positivt. Du kanske aldrig kommer tillbaka till mig, men jag är stark och visar att det inte känns. Jag lyfter huvudet, sträcker på ryggen och håller hakan högt. Jag är störst bäst och vackrast. Jag är allt det du vill ha, men du förlorade det. Tråkigt för dig, din förlust inte min. Jag är så mycket bättre än dig! 

I can do better than this!