tisdag 25 augusti 2009

Till dig Micke

Micke.

Jag vet inte varför jag skriver det här… Och du bestämmer själv om du orkar lägga ner tid på att läsa mina små rader…
Allting känns bara så förvirrat och konstigt… Jag har verkligen mått toppen, helt underbart de månaderna jag har varit med dig. Jag saknade dig varje minut du var borta från mig. Det pirrade i hela mig så fort du tittade på mig. Förlåt för att jag inte är lika perfekt och underbar som du är. Jag har verkligen försökt att vara någon du skulle kunna älska, tydligen så misslyckades jag… Jag gav upp mycket när jag träffade dig, bara för att jag skulle kunna börja om ett nytt liv, med dig. Mitt liv har verkligen varit helt underbart sen jag träffade dig. Du, du som är så perfekt på alla sätt. Jag försökte älska dig så mycket jag klarade av, tydligen var det inte tillräckligt mycket nog… Jag skulle kunna göra vad som helst, vad som helst, för att du skulle ta tillbaka mig. Jag vill verkligen inte att det ska sluta så här, men jag kan inte göra något åt det. Jag bättrar mig för att du ska se att jag kan vara nästan perfekt, jag kan vara mycket bättre än så här. Säg vad jag gör som är fel så ska jag ändra på mig, jag gör allt för din skull bara för att du betyder så otroligt mycket för mig! Alla förtjänar en andra chans, eller hur? Skit samma, jag kan inte styra över dina känslor och inte heller mina. Jag kommer aldrig att sluta älska dig. Jag kommer alltid minnas den tid vi delade. För vet du? Det var den bästa tiden i mitt liv!

Tänk, jag skriver patetiska små rader till dig bara för att du ska förstå hur mycket jag älskar dig….

1 kommentar:

  1. Hej vännen. Jag är bara en random person som hittade din blogg via bilddagboken. Jag måste bara säga att jag förstår. Verkligen. Varenda ord du skrev var som precis tagna ur min egen själ för ett par månader sen. Och jag saknar honom fortfarande.
    Det handlar inte om att du ska vara bättre. Det handlar om att han inte älskade dig på samma sätt, för om han gjort det hade ni inte skiljts åt. Men som du säger, vill du verkligen ha en andra chans? Att han inte ska älska dig fullt ut och bara ger dig en chans till för att du ber om det, och dessutom kommer han ha massor av nya krav. Jag fick den andra chansen, och nu står jag ännu mer krossad än efter först gången. För hur mycket du än älskar honom så kan inte det göra att han älskar dig.
    Men sträck på dig och var stolt. För det krävs en stark person att älska någon fullt ut och jag bara känner att du gjort det.
    What doesn't kill us just makes us stronger. Jag lovar. Det kommer ljus i slutet av tunneln. Och det finns massor med människor runt omkring dig som vill hjälpa och stötta.
    Lycka till.
    /Ella. 16år sthlm. sexness.bilddagboken.se

    SvaraRadera